Åse tror hon har haft typ 1-diabetes i flera år innan hon fick sin diagnos

Åse Moberg, 55, har under de senaste åren fått erfara hur det är att ha olika sjukdomar, där allt egentligen började efter att hon hade haft influensa efter en vistelse i Spanien över jul och nyår 2017. Med långdragen feber på 40 grader, som höll i sig i tre veckor, tappade hon helt orken. I och med att hon inte orkade någonting så vände hon sig till vårdcentralen som kunde konstatera att hon bara hade svamp i munnen. Febern höll i sig och hon blev törstigare och törstigare.
- Jag kunde då dricka fem stora flaskor Coca Cola light om dagen. Totalt tio liter vätska per dag, inklusive vatten. När man är så törstig så orkar man inte bara dricka vatten, fortsätter Åse.
En semesterresa till Mallorca gjordes och det blev bara värre och värre.
- Jag orkade ingenting.
När Åse kom hem från semestern beställde hon en blodtrycksmätare för att kolla sitt blodtryck som visade sig vara alldeles för högt. Hon fick då en tid på vårdcentralen, där hon även bad om ett blodsockerprov, som visade på 26 först och provade därefter en annan mätare som visade 36, vilket var alldeles för högt.
- De sa då att jag måste åka in till sjukhuset direkt.
Så in till sjukhuset med man och söner där de tog EKG, gjorde ett ultraljud och kunde konstatera att hon hade haft en hjärtinfarkt, vilket resulterade i en ballongsprängning. För sitt höga blodsocker där långtidssockret låg på 194, satte de även direkt in insulin.
- Allt var som en stor dimma.



Åses diabetes kom smygande
Vid hemkomst, efter flera veckors vistelse på sjukhuset, fick hon dimsyn.
- När jag skulle gå ner för trappan på morgonen såg jag så dåligt så jag ramlade nerför trappan och bröt foten på ett par ställen och vred till ryggen och det gjorde antagligen så artrosen började värka, förklarar Åse.
På sjukhuset gjorde de två olika röntgen på Åse, där de kunde upptäcka artrosen. Vilket resulterade i att Åse började äta smärtstillande medicin.
Efter flera veckor fick hon svar på alla prover som hade tagits och fick diagnosen typ 1-diabetes samt en Libre sensor. När hon tänker tillbaka på den tiden så kan hon i dag förstå att hon troligtvis hade diabetes långt innan, med sjukdomen i släkten, en morbror och morfars bror, med typ 1-diabetes, kunde hon misstänka att även hon hade sjukdomen. Med en viktnedgång på cirka 30 kilo, törstig för jämnan och toalettbesök åtta gånger per natt, så förstår hon nu i efterhand att hon måste ha haft diabetes under en lång tid.
- Det kom smygande och jag fattade inte att jag kunde ha diabetes. Min läkare trodde att jag kunde ha haft diabetes i ett par år innan diagnosen.
Från att ha styrketränat fem dagar i veckan till att inte orka någonting kändes tungt för Åse.
- Jag var som i en bubbla, orkade ingenting och ville bara överleva.
Åse började ta sina sprutor och gör så fortfarande. I början fick hon även statiner som hon inte tålde, vilka istället gav smärtor. Efter några veckor var de tvungna att byta ut de till en annan sort, vilket gjorde att smärtan försvann.

Väntar på tid för operation av en tumör
Var tredje månad går hon på kontroll för att hålla koll på alla sina sjukdomar och i höstas kunde läkaren även konstatera att hon har blodbrist och fann blod i avföringen. Efter koloskopi hittade de en tumör i tjocktarmen och i december fick hon beskedet att den måste opereras bort för att den kan ge cancer.
- Jag är lite orolig för operationen och har dåligt läkkött. Vi får väl se när jag får en tid för operation, berättar Åse.
Under åren har hon försökt att sköta sig och tänker på vad hon äter.
- Pasta äter jag cirka en gång i månaden, men potatis är bra för mig och sen äter jag mycket grönsaker. Och jag vågar inte dricka alkohol.
På kvällarna får hon värk samt högt blodsockervärde utan att äta något. Så mellan klockan 20.30-24 kan blodsockret gå upp till 18, vilket hon inte kan förstå hur det kan var så, vilket gör att hon får ta extra insulin.
- Jag hatar min diabetes och skulle helst vara utan den alla dagar i veckan. Jag kämpar på som sjutton.
För ett år sedan fick även hennes 30-åriga son diagnosen typ 1-diabetes.
- Att jag har diabetes är en sak, men att min son även har det, känns värre.

Kollar sitt blodsocker flera gånger i timmen
Vid en ögonbottenfotografering kunde de även konstatera att hon hade små förändringar på synen då Åse även har fått diagnosen gråstarr. Åse har också dålig blodcirkulation och har alltid tofflor på sig och sover gärna med strumpor på om nätterna. Gällande hennes ryggproblem så har sjukgymnasten gett henne övningar som hon kan träna på hemma i dessa coronatider.
Med en daglig dos av bland annat sex hjärttabletter och blodtrycksmedicin försöker hon hålla skenet uppe.
- Jag får mer ont på kvällen. Hur jag mår styr mitt blodsocker mer än vad jag äter, påpekar Åse.
Efter att Åse fick sina värktabletter för sin smärta för artrosen för att hon skulle kunna leva lite i alla fall började allt.
- Jag fick depression och PTSD, med svår ångest och rädsla. Jag hade varit med om så mycket jobbigt så jag bröt ihop och fick tablett för depression som har varit jättebra samt psykologhjälp. I dag mår jag psykiskt bättre och får inte ångestattacker lika ofta längre, vilket är underbart, men jag är fortfarande rädd för att vara själv, jag vill gärna att någon dubbelkollar enheter när jag tar insulin och jag vågar inte gå ut ensam på promenad. Men allt går åt rätt håll och det är underbart. Jag skäms inte över att jag har mått dåligt, jag har gjort en väldigt jobbig och smärtsam resa, till slut orkar inte själen. Och så dog min pappa helt plötsligt, i augusti förra året, och då föll jag igen. Så stor sorg som jag inte har sett komma.
Att alltid ha koll på sitt socker tycker Åse är jobbigt.
- Att ha typ 1-diabetes är väldigt stressande, man är aldrig ledig. Jag har kontrollbehov och kollar mitt blodsocker flera gånger i timmen. Jag har ju diabetes och måste alltid ha koll. Det är en obekväm känsla men det är bara att gilla läget, avslutar Åse.

Tips till andra diabetiker:
-  Prata om sjukdomen och berätta att du har diabetes.
 - Att ha diabetes är arbetsamt många gånger. Du har all rätt att känna sorg för att du har sjukdomen.
- Försök leva som vanligt.
- Skapa rutiner. T ex gällande tider för mat, insulin, mediciner och promenader etc.

Text: Ann Fogelberg
Foto: Privat