Astrids njurbäckeninflammation kan vara orsaken till att hon fick typ 1-diabetes

När Josefines dotter Astrid var ett år och fyra månader fick hon diagnosen typ 1-diabetes.
- I och med att Astrid hade haft urinvägs- och njurbäckeninflammation någon månad innan och fick feber så förstod jag att det var något annat, säger Josefine.

Astrid var en glad bebis, men efter hennes urinvägs- och njurbäckeninflammation, då Astrid fick feber, märkte Josefine att det var något som inte stod rätt till. Hon tog då med Astrid till BVC där de sa att Astrid hade blöjeksem.
- De på BVC var lite nonchalanta, men Astrid fick i alla fall lämna ett urinprov som visade på att hon hade socker i urinen som var över 30 och fick diagnosen typ 1-diabetes. Min första tanke då var, vilken antibiotika tar man för att bli frisk, fortsätter Josefine.
Men i och med att Josefines man också har typ 1-diabetes förstod hon att detta var en sjukdom som Astrid skulle få leva med hela sitt liv.
Familjen blev direkt hänvisade till att åka till barnakuten i Kristianstad, där läkaren sa att det troligtvis kunde vara njurbäckeninflammationen som var anledningen till hennes diabetes.
- Det var ändå skönt på sätt och vis att hon var så liten. I dag är hon åtta och livet med diabetes är hennes vardag. Hon är öppen med sin sjukdom och svarar gärna på frågor som dyker upp och känner sig trygg i sin sjukdom.
Astrid fick först ta sprutor, men efter en vecka, efter sin diagnos, fick hon en pump. I dag har hon en MiniMed 700 med slang, som varnar, allra helst på natten, om det skulle vara något.
- Den gasar och bromsar, så jag har valt att lita på tekniken.
Var tredje månad besöker de läkaren i Ystad för att kolla alla värden och försöker i samband med det göra en liten utflykt så att det samtidigt blir något roligt av resan.

Både dagis och skola har fungerat bra
När Astrid fick sin diagnos var skräcken för Josefine att Astrid inte skulle kunna få gå på dagis. Men både dagis och skola har fungerat bra för Astrid, där alla pedagoger har utbildats av en diabetessköterska.
- Jag har velat att hon ska få vara som alla andra och inte anlitat någon resurs till henne. Jag ville inte ha någon som bevakade henne hela tiden. I och med att hon har en pump som fungerar bra och inte slutar att varna utifall man inte gör något, så känns det tryggt, förklarar Josefine.
Familjen åker ofta på långresor och är borta större delen på året. I oktober 2017 fick Astrid sin diagnos och i februari 2018 hade de bokat in en fyra lång semester till Thailand. Med en viss oro bestämde de sig för att åka i alla fall, men tyvärr fick de ingen extra pump med sig.
- Första dagen gick Astrids pump sönder. Men som tur var fick hon låna min mans pump, som istället fick övergå till pennor. Fast vi var så klart tvungna att ändra inställningarna så att Astrid fick rätt dos insulin med hjälp av diabetessköterska på telefon.
Efter två veckor när goda vänner kom och hälsade på dem, hade de med sig en ny pump till Astrid.

Tränar och tävlar i gymnastik
Astrid är mycket träningsintresserad och har satsat på gymnastik.
- Hon vill vara aktiv och går på gymnastik flera gånger i veckan samt tävlar. Vilket fungerar bra, berättar Josefine.
Familjen har också varit engagerade i barndiabeteslopp och härom veckan sprang Astrid tillsammans med 50 andra barn, som resulterade till en insamling av drygt 30 000 kronor.
När det gäller kosten har familjen valt att inte ändra sina matrutiner utan äter som vanligt, förutom att de har dragit ner på godisintaget.
- Astrid får bara godis på lördagar. När hon var fyra år, så fick hon fyra godisbitar, vid fem, fem stycken och i dag när hon är åtta, får hon åtta godisbitar.
I och med att familjen inte vill att Astrid ska vara annorlunda, så vid tillfällen då någon annan får en glass, då får Astrid en också.
- Vi anpassar bara insulinet då.
Under åren har de fått perspektiv på Astrids sjukdom och försöker leva så vanligt som möjligt.
- Sjukdomen är istället med oss. Det kunde ha varit värre, avslutar Josefine.

Text: Ann Fogelberg
Foto: Privat