Barnens blodprover ökar kunskapen om utvecklingen av typ 1-diabetes

Vad är det som gör att vissa får typ 1-diabetes medan andra inte får sjukdomen? Forskare runtom i världen söker gemensamt efter ett svar på den svårlösta frågan. Diabetesforskare vid Lunds universitet bidrog nyligen med data till en studie som visar att sjukdomen utvecklar sig på tre olika sätt hos barn. Den ökade kunskapen gör det möjligt att genomföra nya typer studier som går ut på att förebygga typ 1-diabetes.

Varje droppe blod är viktig för TEDDY-studien i Sverige. Barnen som deltar i studien har en förhöjd ärftlig risk att utveckla sjukdomen. Vid fyra månaders ålder lämnades det första blodprovet. Barnen fortsätter sedan att lämna blodprov upp till 15 års ålder och möter samma forskningssjuksköterska vid varje besök.

– Våra forskningssjuksköterskor är väldigt duktiga på att göra besöket så bekvämt som möjligt. Ibland kan jag tycka att det känns jobbigt att vi behöver ta så många blodprov på barnen, men det har ökat vår kunskap om vad det är som gör att vissa barn får sjukdomen, säger Åke Lernmark, senior professor i experimentell diabetesforskning vid Lunds universitet och ansvarig för TEDDY-studien i Sverige.

Diabetesrelaterade autoantikroppar
Forskarna bakom studien är särskilt intresserade av att följa utvecklingen av tre olika diabetesrelaterade autoantikroppar hos barnen. För varje ny studie lär de sig mer om de här autoantikropparna som är riktade mot kroppens egna vävnader. Ett blodprov med positivt resultat för någon av autoantikropparna tyder på att de celler i bukspottskörteln som tillverkar insulin blir angripna av kroppens eget immunförsvar. En individ med mellan två och fyra diabetesrelaterade autoantikroppar har visat sig ha ökad risk att utveckla typ 1-diabetes. Åke Lernmark har intresserat sig för forskningsområdet under decennier och har bidragit till att utveckla metoder för hur analyserna av blodproverna ska genomföras. 

– Det är angeläget att vi får ökad kunskap om typ 1-diabetes eftersom det är en fruktansvärd sjukdom som kan ge upphov till mycket mental stress för den som drabbas. Många får sjukdomen som barn och på lång sikt kan den ge upphov till allvarliga komplikationer som minskar både livskvaliteten och livslängden.
    
Han är en av författarna bakom en internationell studie som nyligen publicerades i Nature Communications och som visar att typ 1-diabetes utvecklar sig på tre olika sätt hos barn. Studien bygger på data med 24.662 barn som har följts under 15 år. Data har hämtats från uppföljningsstudier i USA, Sverige, Tyskland och Finland. 

Lunds universitet har bidragit med data från en uppföljningsstudie i Skåne där barn har screenats för diabetesrisk från födseln upp till 15 års ålder. Artikeln visar att typ 1-diabetes kan delas in i tre olika grupper baserat på hur mönstret för att utveckla autoantikroppar ser ut. Markus Lundgren, forskare i pediatrisk endokrinologi vid Lunds universitet, är vetenskapligt ansvarig för uppföljningsstudien i Skåne och medförfattare till studien i Nature Communications. 

– Studien visar väldigt tydligt att det finns tre olika vägar från frisk individ till ett insjuknande hos barnen. Styrkan är att flera internationellt verksamma forskare har bidragit med data till analyserna som har gjorts med hjälp av avancerade maskininlärningsmetoder, säger Markus Lundgren, som även är verksam som specialistläkare inom diabetes och endokrina sjukdomar.

Förebyggande studier
Markus Lundgren och Åke Lernmark deltar i arbetet vid ett internationellt konsortium som har som målsättning att de diabetesrelaterade autoantikropparna ska användas i kliniska försök för att förebygga typ 1-diabetes. Nyligen godkände Europeiska läkemedelsmyndigheten diabetesrelaterade autoantikroppar som en biomarkör. Resultat från TEDDY-studien har använts i underlaget.

Godkännandet innebär att individer som har minst två diabetesrelaterade autoantikroppar kan delta i kliniska studier som går ut på att förebygga sjukdomen. Hittills har det enbart varit möjligt att genomföra behandlingar på studiedeltagare som har utvecklat sjukdomen.  

– Beskedet är en stor framgång för oss som har arbetat för att öka kunskapen om sjukdomsutvecklingen. Det här visar hur viktigt det är med internationella samarbeten för att nå resultat. Barnen som har deltagit i våra studier har bidragit på ett väldigt värdefullt sätt. Vi hoppas att godkännandet kommer att öka intresset bland läkemedelsföretag att utveckla nya läkemedel och behandlingar som kan förhindra att barn med autoantikroppar får typ 1-diabetes, säger Åke Lernmark.

Markus Lundgren är ansvarig för en studie i Skåne där forskarna undersöker om ett nytt läkemedel kan bevara fler insulinproducerande celler hos vuxna personer som nyligen har fått typ 1-diabetes. Studien görs som en del av ett internationellt forskningssamarbete. Han har förhoppningar om att sådana studier ska kunna göras i förebyggande syfte i framtiden.

– Om läkemedlet vi provar visar sig vara säkert och effektivt skulle man kunna tänka sig att vi i framtiden kan göra den här typen av studier på personer som har diabetesrelaterade autoantikroppar men som ännu inte har fått sjukdomen, säger Markus Lundgren.

Etiska dilemman
Forskarna vet fortfarande inte vad det är som orsakar typ 1-diabetes. Studier har visat på en koppling mellan enterovirusinfektion och utvecklingen av autoantikroppar och typ 1-diabetes. Enterovirus är ett samlingsnamn för virustyper som förökar sig i svalg och tarm och som sedan sprider sig till andra organ. Det pågår forskning som undersöker om det går att utveckla ett vaccin mot typ 1-diabetes som riktar in sig mot ett av de virus som ingår i gruppen.
– Vi hoppas att vi får vara med om forskningen kommer så långt att vaccinet kan testas på barn för att förebygga typ 1-diabetes, säger Åke Lernmark.

Den här typen av forskning väcker samtidigt etiska frågor. Ska forskare behandla barn som visserligen har autoantikroppar, men som kanske aldrig kommer att få sjukdomen? Diabetesforskaren Olle Korsgren, som deltar i det strategiska forskningsområdet EXODIAB, ger ett par exempel på etiska dilemman.
– Om vi genomför en behandling på en frisk individ med autoantikroppar kan barnet få en känsla av att vara sjukt. Ett annat dilemma som kan uppstå är att friska deltagare som kanske aldrig utvecklar sjukdomen får biverkningar av behandlingen. Det är viktigt att studierna görs på ett etiskt godtagbart sätt och att deltagarna får rätt information, säger Olle Korsgren, professor i celltransplantation vid Uppsala universitet.

Samtidigt ser han mycket positivt på att diabetesforskningen inom typ 1-diabetes flyttar fram sina positioner. Han märker att många läkemedelsbolag väljer att satsa på kliniska studier inom typ 2-diabetes, som är den vanligaste formen av diabetes. 

– De diabetesrelaterade autoantikropparna är den bästa biomarkören för sjukdomen som vi har i dag. Mina kollegor vid Lunds universitet har gjort ett väldigt viktigt arbete och bidragit till att lägga grunden för framtida kliniska studier. Trots att det har skett stora framsteg inom behandlingen av typ 1-diabetes är det många som upplever att sjukdomen innebär stora hinder i vardagslivet och en försämrad livskvalitet. Vi behöver hitta sätt att förhindra eller fördröja sjukdomen, säger Olle Korsgren.

TEDDY (The Environmental Determinants of Diabetes in the Young) är ett forskningsprojekt som studerar vad det är som gör att barn får typ 1-diabetes. Studien genomförs i Skåne, Finland, USA och Tyskland. Totalt ingår 8667 barn i studien, som finansieras av den amerikanska hälsovårdsmyndigheten NIH (National Institutes of Health). Forskningsprojektet startade 2004 och pågår till år 2025.
DiPiS (Diabetes Prediktion i Skåne) är en uppföljningsstudie vid Lunds universitet som har screenat barn för diabetesrisk från födseln upp till 15 års ålder. DiPiS screenade barn för typ 1-diabetes mellan 2000 och 2004.

Källa: Diabetesportalen/Petra Olsson
Foto: Kennet Ruona

Läs mer om Åke HÄR