Dr Isabella Artner har tilldelats ett forskningsanslag på 2 000 000 kronor

Dr Isabella Artner vid Lunds universitet har fått ett forskningsanslag på 2 000 000 kronor av oss på Diabetes Wellness Sverige för sitt projekt ”Characterizing the function of AUTS2 and ETV1 transcription factors in human pancreatic islet development and function”.

Vårt syfte på stiftelsen Diabetes Wellness Sverige är att öka allmänhetens kunskaper om diabetes och att ge olika typer av stöd till diabetiker i väntan på ett fungerande botemedel samt att stödja forskningen kring diabetes. Project Grant är ett forskningsanslag som delas ut till forskningsprojekt relaterade till både typ 1- och typ 2-diabetes där stiftelsen ser störst förutsättningar för att komma ett steg närmare en lösning kring gåtan diabetes.
Dr Isabella Artner arbetar i dag på Lunds universitet och erhåller 2 000 000 för sitt projekt ” Characterizing the function of AUTS2 and ETV1 transcription factors in human pancreatic islet development and function.”.
- Jag är oerhört tacksam för stödet från DWS, säger Isabella.

”Karakterisering av funktionen hos AUTS2 och ETV1 transkriptionsfaktorer i utveckling och funktion av mänskliga pankreatiska öar”
- Transplantation av Langerhanska öar kan i dag behandla och i vissa fall även bota typ 1 diabetes. Bristen på insulinproducerande betaceller förhindrar att denna allvarliga sjukdom kan botas i större utsträckning. Utmaningen ligger i att bättre förstå hur kroppens celler kan styras till fungerande transplanterbara betaceller. För att lyckas med detta projekt måste cellerna styras enligt samma principer som under bildning av normala betaceller under fosterutvecklingen.
Således är kunskap om hur betaceller bildas under fostrets utveckling av stor betydelse. Två möjliga strategier för att bilda insulinproducerande betaceller studeras för närvarande, antingen genom att differentiera omogna stamceller (iPS-celler, ES-celler) med hjälp av tillväxtfaktorer eller att omvandla somatiska celler till pankreatiska betaceller via transkriptionsfaktorer. Tyvärr är ingen av dessa metoder tillräckligt bra för att användas i patienter i nuläget. Syftet med detta projekt är att bidra med ny kunskap om i) hur betacellsutmognad normalt styrs under människans fosterutveckling och ii) hur genvarianter i typ 2 diabetesriskgener påverkar betacellsutveckling. Våra resultat kommer att ge ökad kunskap för att förbättra existerande protokoll för differentiering av betaceller för transplantation och även bidra med viktig kunskap om hur ärftliga faktorer för diabetes påverkar betacellsutveckling.

Varför började du forska?
- Jag är motiverad att göra vetenskaplig forskning eftersom jag är nyfiken på hur kroppen fungerar och utvecklas. Jag vill förstå hur saker fungerar och processerna bakom dem. Att designa experiment för att se och tolka resultaten känns som att lösa ett pussel. Varje liten upptäckt hjälper till att skapa en större bild av hur vi lever och växer. Denna process att lära sig och hitta svar är det som driver min passion för forskning.

 Varför valde du att forska inom diabetes? Vad inspirerade dig att göra det du gör?  
- Jag har alltid velat göra grundläggande vetenskap som är relevant för medicin och behandling av sjukdomar. Med anhöriga som lider av typ 1- och typ 2-diabetes kändes det naturligt att fokusera mina ansträngningar på att förstå denna sjukdom och bidra till dess potentiella behandling.

Kan du berätta mer om projektet?
- Huvudmålet med mitt projekt är att förstå hur insulinproducerande betaceller utvecklas, med syfte att använda denna kunskap för att skapa betaceller för cellersättningsterapi. Vi har redan identifierat nyckelfaktorer som är involverade i de tidiga stadierna av denna process, och nu vill vi undersöka rollen för dessa gener under betacellsutveckling. Specifikt strävar vi efter att förstå hur de påverkar insulinutsöndringen i mänsklig vävnad och om detta är annorlunda hos typ 2-diabetiker.

Vad är målet med projektet (i ett större perspektiv)?
- Huvudmålet med min forskning är att förstå vad som behövs för att generera betaceller och använda denna kunskap för att utveckla en cellersättningsterapi.

Vad har du kommit fram till om din tidigare forskning?
- Under de senaste åren har vi identifierat flera faktorer som är avgörande för insulinproduktion och utsöndring. Vi har också undersökt om dessa faktorer spelar en avgörande roll vid typ 2-diabetes.

Hur tycker du att diabetesforskningen har förändrats sedan du började forska om diabetes?
- När jag startade min forskarkarriär visade en viktig proof of concept-studie att ötransplantation kan vara ett potentiellt botemedel mot diabetes, följt av en annan studie som visar att mänskliga stamceller kan differentieras till insulinproducerande celler. Dessa uppmuntrande resultat antydde att ett botemedel mot diabetes var möjligt. Under de senaste åren har dessa protokoll förbättrats, och även om det fortfarande finns utmaningar med att göra dessa tekniker tillgängliga för en större grupp patienter, förblir jag hoppfull om att ett hållbart botemedel kommer att kunna uppnås inom överskådlig framtid.

Inom vilket område av diabetesrelaterad forskning ser du den snabbaste utvecklingen idag och vad tror du kommer att hända de närmaste tio åren?
- Det har gjorts stora framsteg inom områdena betacellsregenerering och cellersättningsterapier. Framsteg inom stamcellsteknologi och genredigering, som CRISPR, kan användas för att förbättra genereringen av insulinproducerande betaceller från stamceller, vilket ger hopp om bättre behandlingar eller till och med ett botemedel. Det finns också förbättringar av ötransplantation och immuntolerans.Under de kommande tio åren tror jag att vi kommer att se stora framsteg när det gäller att göra funktionella betaceller i större mängder (vilket är en av de största utmaningarna för tillfället), vilket kan göra cellersättningsterapier mer allmänt tillgängliga. Dessa framsteg kan leda till behandlingar som inte bara hanterar diabetes bättre utan till och med kan bota den för fler patienter. Att kombinera dessa terapier med personlig medicin och bättre immunförsvar kan också förbättra långsiktiga resultat (insulinoberoende).

Vad ser du som de största utmaningarna inom diabetesforskningen?
- De största utmaningarna för att utveckla en cellersättningskur inkluderar utmaningarna att generera funktionella betaceller i större skala, säkerställa att de överlever och fungerar korrekt i kroppen, och att övervinna immunavstötning i cellersättningsterapier. Detta inkluderar att hitta ett lämpligt transplantationsställe som möjliggör övervakning av transplantatet och möjlig generering av en kammare som skyddar transplantatet från immunsystemet. En annan utmaning är att förstå vilka faktorer, både genetiska och miljömässiga som bidrar till diabetes. Dessutom kommer det att vara viktigt att hitta sätt att göra dessa terapier tillgängliga och överkomliga för en större grupp patienter.

Hur har finansieringen från DWS gjort det möjligt för dig att driva projektet?
- Finansiering från DWS har varit avgörande för att jag ska kunna genomföra projektet som ursprungligen planerat och göra snabba framsteg. Tack vare detta stöd har vi redan startat flera stora experiment och jag har anställt en ny forskare som kommer att spela en nyckelroll för att driva projektet vidare.

Har du ett meddelande till våra givare?
- Jag är oerhört tacksam för stödet från DWS. Jag har nära släktingar med diabetes typ 1 och typ 2 och jag är djupt motiverad av deras erfarenheter och det hopp de sätter i min forskning. Deras stöd, tillsammans med det förtroende som DWS-givare visar, inspirerar mig att arbeta hårdare och tillbringa mer tid i labbet, med målet att generera kunskap som hjälper mig att utveckla ett botemedel.

Text: Ann Fogelberg
Foto: Privat