Dr Nicolas Pillon har tilldelats ett forskningsanslag på 1 000 000 kronor

Vårt syfte på stiftelsen Diabetes Wellness Sverige är att öka allmänhetens kunskaper om diabetes och att ge olika typer av stöd till diabetiker i väntan på ett fungerande botemedel samt att stödja forskningen kring diabetes. Project Grant är ett forskningsanslag som delas ut till forskningsprojekt relaterade till både typ 1- och typ 2-diabetes där stiftelsen ser störst förutsättningar för att komma ett steg närmare en lösning kring gåtan diabetes.
Nicolas Pillon arbetar i dag på Karolinska institutet och erhåller 1 000 000 för sitt projekt ”Reglering av glukoshomeostas vid typ 2-diabetes av eikosanoider”.

Varför började du forska?
- Jag är en mycket vetgirig person och jag gillar att fundera på och lösa olika komplexa problem. Forskning verkade därför som en perfekt miljö för mig: spännande ny kunskap och nya frågeställningar, medryckande konferenser, något nytt att lära sig varje dag. Så jag började forska och älskar det.

Varför valde du att forska inom diabetes?
- Jag vill att min forskning ska vara till hjälp för samhället och människor som lider av sjukdomar. Diabetes är ett globalt hälsoproblem utan aktuell behandling. Det är en komplex sjukdom, och att hitta ett botemedel skulle ha enorma fördelar. Det är en sådan utmaning jag gillar.

Kan du berätta mer om projektet?
- Hos personer med typ 2-diabetes har man noterat en låggradig men kontinuerlig aktivering av immunsystemet i flera olika vävnader. Denna konstanta inflammation misstänks bidra till sjukdomens utveckling. Vid träning och fysisk aktivitet ser man en kortvarig aktivering av immunsystemet som är viktig för anpassning till fysisk aktivitet, vilket i sig bromsar utvecklingen av typ 2-diabetes. Hur aktivering av immunsystemet kan vara fördelaktig i en situation och skadlig i en annan är en central frågeställning i denna forskningsplan. Det är känt att regelbunden fysisk aktivitet är positivt för personer med typ 2-diabetes, och att stillasittande och inaktivitet kan påskynda utvecklingen av typ 2-diabetes. Hur immunsystemet är involverat i detta är oklart.

Vad är målet med projektet?
- I forskningsprojektet kommer vi specifikt undersöka vilken roll en grupp av pro-inflammatoriska molekyler (eicosanoider) har i såväl skelettmuskelns immunsvar som glukosmetabolism, för att i slutändan både hitta nya sätt att förebygga samt att behandla typ 2-diabetes.

Vad har du kommit fram till gällande din tidigare forskning?
- Jag har alltid varit intresserad av immunförsvaret och diabetes. Jag har tidigare karakteriserat kommunikationen mellan skelettmuskelceller och immunceller. Jag visade att skelettmuskler kan frigöra små molekyler som kan aktivera immunceller, vilket kan vara skadligt för glukosmetabolismen. Jag gjorde även analyser av ”big data” för att förstå hur aktiveringen av gener efter träning skiljer sig mellan friska personer och personer med diabetes. Min forskning har också resulterat i ett online-verktyg så att alla i världen kan komma åt och återanvända forskningsdata inom mitt område (metamex.eu).

Hur tycker du diabetesforskningen har förändrats sedan du började forska inom diabetes?
- Användningen av ”big data” har revolutionerat sättet vi forskar på. Datorbaserade beräkningar möjliggör analyser av tusentals gener eller proteiner samtidigt, vilket ger fantastiska perspektiv. På sätt och vis går de flesta av oss forskare mot mer "bioinformatik" och "beräkningsbiologi". Inom diabetesforskningen innebär detta att identifiera gener eller proteiner som ökar risken för sjukdomen, och potentiellt hjälpa människor på ett individanpassat sätt.

Inom vilket område av diabetesrelaterad forskning ser du i dag den snabbaste utvecklingen och vad tror du kommer att hända inom de närmaste tio åren?
- Vi inser allt fler att insatser för att förhindra och behandla diabetes måste anpassas till varje person. Jag tror att utvecklingen av medicinska verktyg kommer att inriktas mot individanpassade behandlingar av olika specifika aspekter av sjukdomen. Att till exempel rikta in sig på immunsystemet kan hjälpa vissa människor men inte andra. Att identifiera den bästa behandlingsstrategin för varje patient kommer sannolikt att ha viktiga fördelar.

Text: Ann Fogelberg
Foto: Privat