Dr Olof Idevall-Hagren har tilldelats ett forskningsanslag på 2 000 000 kronor

Dr Olof Idevall-Hagren vid Uppsala universitet har fått ett forskningsanslag på 2 000 000 kronor av oss på Diabetes Wellness Sverige för sitt projekt ”The primary cilium – a master regulator of beta-cell function in health and diabetes”.
- Men stöd från Diabetes Wellness Sverige har jag möjlighet att behålla nyckelpersonal i min forskargrupp.

Vårt syfte på stiftelsen Diabetes Wellness Sverige är att öka allmänhetens kunskaper om diabetes och att ge olika typer av stöd till diabetiker i väntan på ett fungerande botemedel samt att stödja forskningen kring diabetes. Project Grant är ett forskningsanslag som delas ut till forskningsprojekt relaterade till både typ 1- och typ 2-diabetes där stiftelsen ser störst förutsättningar för att komma ett steg närmare en lösning kring gåtan diabetes.
Dr Olof Idevall-Hagren arbetar i dag på Uppsala universitet och erhåller 2 000 000 för sitt projekt ” The primary cilium – a master regulator of beta-cell function in health and diabetes”.
- Men stöd från Diabetes Wellness Sverige har jag möjlighet att behålla nyckelpersonal i min forskargrupp, säger Olof.

”Den primära cilium – en huvudregulator av beta-cellsfunktion i hälsa och diabetes”
- Det primära ciliet är ett litet utsprång från cellytan som är tätt packat med receptorer och fungerar som en antenn för att känna av förändringar i cellernas omgivning. Defekter i ciliafunktionen kan leda till utveckling av ciliopatier. Dessa sjukdomar kännetecknas av fetma och förändrad ämnesomsättning och förekommer ofta tillsammans med typ-2-diabetes.

Det är dock inte känt hur dessa sjukdomar hänger ihop. Typ-2-diabetes kännetecknas av en minskad förmåga hos bukspottkörtelns β-celler att producera och utsöndra insulin, och återställande av β-cellsfunktion är därför en viktig terapeutisk strategi. Bukspottkörtelns β-celler har primära cilier, och dessa förändras både vid experimentell och vid typ-2 diabetes, men det är inte klart om dessa förändringar orsakar sjukdomen eller en konsekvens av den. Vi har nyligen utvecklat tekniker som möjliggör direkt visualisering av primära cilier i levande β-celler och tillåter oss att mäta förändringar i olika budbärarmolekyler inom dessa små utsprång. Vi planerar nu att använda dessa tekniker för att förstå vilka typer av signaler som primära cilier känner av, hur dessa signaler överförs till β-cellskroppen och vilka konsekvenser denna signalering har för normal β-cellsfunktion. Vår hypotes är att primära flimmerhårar används av β-celler för att känna av sin lokala miljö och anpassa sig till den, och att förändringar i struktur och funktion hos primära flimmerhår leder till en förlust av denna förmåga som bidrar till utvecklingen av typ-2 diabetes. Våra förhoppningar är att identifiera mekanismer kopplade till primära flimmerhår som kan utgöra ett nytt mål för farmakologisk förbättring av β-cellsfunktion hos personer med typ 2-diabetes.

Varför började du forska?
- Jag har alltid varit nyfiken av mig och intresserad av mysterier och gåtor. Det föll sig därför naturligt för mig att söka mig till forskning där man ju får möjlighet att söka svar och utforska det okända. 

Varför valde du att forska inom diabetes?
- Intresset för naturvetenskap har funnits med mig sedan jag var liten, men under universitetsstudierna drev det över mer åt det medicinska hållet. Att det blev just diabetesforskning var mer av en slump. Jag gick en forskarskola under min grundutbildning och i ett av projekten blev jag introducerad till experimentell diabetesforskning. Sedan var jag fast!

Kan du berätta mer om projektet?
- I detta projekt ska vi studera vilken betydelse primära cilier har för de insulin-frisättande cellernas funktion och om förändringar i de primära cilierna kan förklara varför insulinfrisättningen försämras vid typ-2 diabetes. De primära cilierna är små utskott från ytan på cellerna som man tror fungerar som en sorts antenner som känner av förändringar i cellernas omgivning och hjälper cellerna att anpassa sig till dessa förändringar. Om dessa förkortas eller förändras kommer det att ha en negativ inverkan på cellernas funktion.

Vad är målet med projektet?
- Vi har de senaste fem året utvecklat verktyg som gör det möjligt att avbilda primära cilier i levande celler, och i preliminära försök har vi sett hur dessa utskott är förkortade i insulinfrisättande celler hos personer med typ-2 diabetes. Vi vill nu förstå hur de primära cilierna påverkar dessa cellers förmåga att producera och frisätta insulin och om de förändringar vi ser vid typ-2 diabetes kan vara en bidragande orsak till den försämrade insulinfrisättningen.

Vad har du kommit fram till gällande din tidigare forskning?
- I min tidigare forskning har jag framförallt studerat hur olika signalvägar i de insulinfrisättande cellerna samverkar och bidrar till att upprätthålla insulinfrisättning och korrekt blodsockerreglering. Ett område där vi särskilt har bidragit är till förståelsen att cellernas olika organeller direkt kommunicerar med varandra via fysiska kontakter, och att dessa kontakter behövs för normal cellfunktion.

Hur tycker du diabetesforskningen har förändrats sedan du började forska inom diabetes?
- Inom mitt eget fält, den experimentella diabetesforskningen, har otroligt mycket hänt. Nya modeller, även humana sådana, gör det möjligt att studera sjukdomen i mer relevanta system och tekniska utvecklingar gör att det experimentella arbetet går mycket snabbare framåt. Det är en spännande tid att vara diabetesforskare i.

Inom vilket område av diabetesrelaterad forskning ser du i dag den snabbaste utvecklingen och vad tror du kommer att hända inom de närmaste tio åren?
- Den experimentella diabetesforskningen har länge varit lidande av brist på material och modeller för att studera diabetes i människa. Nu finns det väletablerad center för distribution av material från donatorer, men även stamcellsbaserade modeller av humana insulinfrisättande celler som möjliggör helt nya typer av studier för att förstå sjukdomens uppkomst och förlopp i människa. Jag tror att dessa modeller kommer göra det möjligt att utveckla helt nya behandlingar mot diabetes; både traditionella läkemedel och genterapi-baserade behandlingar.

Hur har forskningsanslaget från oss hjälpt dig att finansiera ditt projekt?
- Men stöd från Diabetes Wellness Sverige har jag möjlighet att behålla nyckelpersonal i min forskargrupp.

Text: Ann Fogelberg
Foto: Privat