En världsomsegling med typ 1-diabetes

Veckan innan Catharina skulle fylla 40 år fick hon diagnosen typ 1-diabetes.
- Jag hade inga klassiska symtom utan hade gått med yrsel i några veckor och ville kolla upp det, säger Catharina.
Och mycket riktigt, hon hade typ 1-diabetes.
I dag seglar hon runt jorden tillsammans med sin man, och mår väldigt bra.

Veckan innan Världsdiabetesdagen, den 14 november, då Catharina Svedhem skulle fylla 40 år, fick hon diagnosen typ 1-diabetes.
- Jag hade beställt en semesterresa till Brasilien och ville kolla upp min yrsel innan jag åkte iväg, fortsätter Catharina.
Läkaren sa att hon var fullt frisk och hade inte tänkt att kolla hennes socker. Men i och med att hennes tvillingbror fick typ 1-diabetes vid 20 års ålder så hade Catharina en misstanke om att det kunde vara diabetes. Och tur i oturen att hon stod på sig för att kolla upp sitt blodsockervärde. För mycket riktigt, hon hade typ 1-diabetes.
- Läkaren ville då lägga in mig några veckor, men jag sa att jag hade bokat en resa till Brasilien och skulle åka på lördag, så jag kunde inte ligga inne så länge.
I och med att hennes tvillingbror vuxit upp med diabetes så var hon van med sjukdomen och kunde åka iväg på sin semester med insulinsprutor efter tre dagar på sjukhuset.
I dag tar hon fortfarande sina sprutor och har en G6Dexcom som hon är nöjd med.
- Läkaren ville inte ge mig pump, och nu när jag är iväg på långseglats så har jag min Dexcom som sitter innanför mina bikinitrosor. I och med att jag byter ut den en gång i veckan, skulle det se ut som jag hade pesten, om den skulle sitta på armen.

Långseglats sedan maj 2023
I maj 2023 seglade Catharina och hennes man iväg från hemmet på Orust på en långseglats på deras Hallberg-Rassy HR46, på 14,78 m med insulin för ett år i kylboxar ombord på båten.
Från Orust via Portugal, Kap Verde och Grenada till deras nuvarande destination Colombia.
- Vi kommer ligga här till sista oktober, för att därefter styra mot Panama och gå genom Panamakanalen runt den 20 december, berättar Catharina.
Därefter blir det Costa Rica, Polynesien mot Nya Zeeland.
- Jag seglar gärna även till Singapore och Thailand på vägen också.
I och med att Catharina sa upp sig från sitt jobb, så har hon inte bråttom hem. Utan räknar med att vara ute i fem till sex år.
- Hemma i Sverige svänger mitt blodsocker, men här i värmen sjunker det rejält.
I somras var de hemma i två månader, då hon även hade inbokat läkarbesök. Annars kontrollerar hon sina värden en gång i halvåret på olika laboratorier utmed vägen och skickar hem värdena till sin läkare.
- Och så flyger jag hem emellanåt för att hämta insulin. Men det gäller att planera och anpassa vad man gör.
Tidigare spelade Catharina handboll i Allsvenskan, men nu blir det inte så mycket träning.
- Det är så varmt, så det blir inga löpturer, utan det blir mest promenader, och så blir det statisk träning för hela kroppen när det gungar mycket.

Bättre blodsockervärde i värmen
Ombord på båten har Catharina tre tänkbara kylboxar för sitt insulin. Två vanliga kylboxar och en frys.
- Blir det något åsknedslag och strömmen går så håller frysen sig kall lite längre. Så det går att lösa.
Livet för Catharina och hennes man är lite behagligare och framför allt varmare än hemma i Sverige.
- Vi dricker ett par liter om dagen och har även Resorb om det skulle behövas, förklarar Catharina.
Det blir även mycket frukt. Men inga bananer. Det har hon förätit sig på som mellanmål. Men samtidigt måste Catharina tänka på fruktsockret och inte äta för mycket frukt.
- Det är mycket fräschare och nyttigare mat här så det blir även mycket grönsaker.
Catharina har hittat söta dadlar som hon kan ta på natten i fall hon får för lågt blodsockervärde. Vilka justerar hennes blodsocervärde.
 - Det är inga problem att resa med diabetes. Jag vet vad jag kan göra och inte göra. Jag lever precis som vanligt, men det krävs planering. Jag lever inte för min diabetes, utan den får hänga med mig istället. Det är mycket mindset. Man ska inte vara orolig, utan göra saker som man vill göra. Det här är livet. Jag kan göra allt jag vill förutom att producera insulin, avslutar Catharina.

Du kan följa Catharina på hennes och Peters seglats på Instagram: Sailinghr46blue

Text: Ann Fogelberg
Foto: Privat



Från Catharina och Peters månadsbrev
S/Y Blue på långfärd Februari 2024

Nu kryssar vi fram i lugn takt mellan öarna i Karibien. Vi går norrut, från Grenada, utmed pärlbandet med öar som kallas Windward Islands. Vi kommer att vända sydväst åt när orkansäsongen närmar sig i Maj/Juni.
Här är det fantastiskt fint och varmt vatten, 29°. Oerhört klart för det mesta med färgskiftningar beroende på djup och bottentyp, turkost där det är sandbotten och ljusare där det är grundare. Vinden kommer konstant från öster, med lite variation mot nordost.
Mestadels frisk vind upp runt 20knop (10m/s). Vi ankrar mest och då på öarnas västsida där det ofta finns en strand med bra ankarfäste i sand.
När vi hade kommit fram till Grenada efter atlantöverfarten låg vi i Port Lois marina i en vecka. Första dagen gick åt till att tvätta och städa båten. Vi tog en dagsutflykt med guide på Grenada och besökte vattenfall, Cacaofabrik och Romdestilleri. Guiden/chauffören var en go gubbe som pratade inlevelsefullt hela dagen, han var stolt över sin ö
Nu var det dags att upptäcka Karibien. Första stopp blev ön Carriacou, 5-6timmar norrut. Nu och en bra bit framöver är det ankring som gäller. Vi träffar flera av våra VE vänner i ankringsvikarna, men även nya bekantskaper. Det är väldigt mycket charterbåtar (främst katamaraner) här, dom håller sig oftast för sig själva, och vi långseglare för oss. Så fort man ser en svensk båt så tar man kontakt och språkar ett tag över en sundowner.
Vi har ätit grillad hummer på stranden och tillbringat en kväll med en annan svensk båt på en unik restaurang där Bob har byggt sitt ställe under trettio års tid och stod för såväl matlagningen som underhållningen.
Efter Union Island och Mayreau har vi nu kommit till Tobago Cays (The Grenadines). Här är det mest fantastiska turkosa vattnet hitintills, vi snorklar med sköldpaddor som är helt orädda.Vi längtar inte till den Bohusländska vintern just nu.

S/Y Blue på långfärd Mars 2024
Efter att ha legat på ankare (37 dygn) ända sedan Grenada har vi nu gått in i en marina på Martinique. Det är betydligt skönare att ligga på ankare med den naturliga fläkt det blir därute, och att kunna bada från båten närsomhelst. Temperaturen ligger över 30 på dagarna och precis under på nätterna. I marinamiljön ligger temperaturen nere i båten oftast runt 34grader….
Månaden började med att vi seglade den korta biten från det fantastiska Tobago Cays till nästa ö norrut, Canouan. Byn innanför stranden var inte mycket att ha. ”Saint Vincent and the Grenadines” är ett fattigt land med en mängd små öar. Så många av byarna är ganska så skräpiga och många verkar gå sysslolösa. Det odlas förvånansvärt lite här fastän att klimatet borde vara gynnsamt med värme och regnskurar titt som tätt. En del livnär sig på att sälja tjänster till oss båtfolk. När man kommer in i en ankringsvik möts man alltid av några ”boatboys” som vill sälja in en boj att förtöja vid. Men vi tackar alltid nej och använder hellre vårat ankare som vi kan lita på, det är nämligen inte ovanligt att deras förtöjningar är i så dåligt skick att de släpper vid lite vind. Boatboysen erbjuder ofta även andra tjänster som försäljning av fisk/hummer eller bokning på restaurang på stranden. Ibland kan dom vara påstridiga men vi har oftast mötts av den vänliga sorten. I Canuoan blev vi till och med erbjudna några fiskar (Red Snapper) gratis då vi sa att vi inte hade några kontanter kvar (vi hittade dock lite ECD, Eastern Caribbean Dollar, att ge honom i alla fall). Fisken la vi på grillen för middag.
Några dagar senare köpte vi fyra humrar (eller Languster egentligen) av en fiskare som kom upp till oss, dom kokade vi och gratinerade i ugnen. Kanongott.