Johanna har levt med typ 1-diabetes i nästan hela sitt liv

När Johanna var 3,5 år kände hennes mamma, som är sjuksköterska, att något inte stämde med henne. Johanna hade då varit törstig ett längre tag och var lite tröttare än vanligt, vilket var i samma veva som hennes morfar låg på dödsbädden.
- Mamma förstod att något inte var som det skulle och sa ”om du följer med till min mottagning och kissar på en urinsticka så får du en trampbil, fortsätter Johanna.
Johanna åkte då med sin mamma till hennes mottagning och kissade på en urinsticka då hennes mamma, efter resultatet, anade att hon hade diabetes.
Inne på sjukhuset i Karlstad visade det första provet inget utslag för diabetes, men på långtidssockret kunde de konstatera att Johanna hade typ 1-diabetes. Det var så klart en chock för Johannas föräldrar i och med att ingen annan hade diabetes i släkten. Hon fick då ligga kvar på sjukhuset några veckor med några enstaka permissioner. Det kändes så klart omtumlande för både henne och hennes föräldrar. Hon kommer ihåg att hennes pappa fick provsticka på en apelsin innan han började ta sprutor på Johanna. Under åren fick hennes dagmamma ta sprutorna på henne, för hon var själv rädd att ta dem då hon var tunn och tanig. Det var inte förrän hon blev sju år, då hon fick pennor, som hon började ta sitt insulin själv.
- Då var det bara att gilla läget.
Genom åren har hon tagit sprutor, vilket hon tyckt har varit det enklaste och det som har fungerat bäst.
- Jag ville inte ha en massa slangar så det var aldrig aktuellt med pump för mig.
Det var inte förrän hon var 17 år och skulle bli tvungen att byta sjukhus till Arvika från Karlstad på grund av att hon fortsatte med sina pennor, som hon provade pump.
- Jag ångrar inte att jag provade det.
Och sedan dess har hon alltid haft pump och varit nöjd med det. Sedan ett år tillbaka har hon en ny pump, en T-slim. Pumpen bromsar tillförseln av insulin när blodsockret blir för lågt och under året kommer hon få den nya mjukvaran som även kommer bromsa när blodsockret blir för högt. Så det är en trygghet för Johanna att ha pumpen.

Positiv uppväxt
Under åren har hon klarat sig helt utan komplikationer. Förutom att hon fick åka in till sjukhuset ett fåtal gånger när hon var yngre.
- När jag fick magsjuka var jag tvungen att åka in till sjukhuset för att ställa in rätt dos med insulin.
Johanna kommer ihåg att hennes systrar, som är 18 mån yngre respektive två år äldre, fick gömma sitt godis för henne. Och när de hade kalas fick hon göra andra saker istället. Men det är ingenting som hon känt har varit jobbigt för henne under uppväxten.
- När jag var på kalas fick jag fruktsallad istället för tårta och korv utan bröd, berättar Johanna och fortsätter.
- Jag har fått varit med sedan scratch då det inte fanns några light-produkter utan jag fick pressa citron istället på den tiden.
I skolan var det aldrig några problem, trots att hon var bland de första i Årjäng som fick typ 1-diabetes.
- Skolsköterskan ändrade min matsedel i skolan så att den skulle passa mig.  Alla mina klasskamrater visste att jag hade diabetes. Jag blev aldrig åsidosatt och det blev aldrig några diskussioner om min sjukdom. Ingen blev heller avundsjuk på att jag fick annan mat.
- Fast det var ju många år under tonåren som det var extra kämpigt, då blodsockret åkte upp och ner, då man var tvungen att tänka annorlunda. Det var jättekämpigt då. Sen har det ju också varit fruktansvärda perioder under mina fyra graviditeter.
Men i dag mår hon bra och tränar en hel del, då hon alltid har varit väldigt aktiv genom åren. Hon har bland annat spelat fotboll, åkt slalom och haft egen häst.
- När jag var 10-12 år, och var på fotbollsläger, på den tiden som man inte hade några mobiltelefoner, fick mamma ha kontakt med landslagsläkaren. Och jag åkte till stallet själv. Det var aldrig några problem.
I och med att Johanna alltid har varit aktiv så tränar hon fem dagar i veckan. Det blir löpträning tre dagar i veckan samt cirkelfys två dagar.
- Det är så positivt med pumpen, för jag kan ta av den när jag tränar.
Johanna menar att de första tio åren som diabetiker är de viktigaste, där hon har mycket att tacka sina föräldrar för.

Väljer fullkornspasta istället för vit pasta
Endast en gång har hon hamnat i koma. Det var efter en fest, på annandag jul. Hon var då 17 år och var hemma själv. Hon hade druckit starksprit och somnat på soffan. I och med att hon inte svarade på telefonen så fick de krossa rutan och gå in och ta hand om henne. Hon kommer ihåg att hennes mamma la sirap under hennes tunga för att hon skulle vakna till liv.
- Jag har i dag kontroll över mitt  alkoholintag och kan ta ett glas vin någon gång ibland. Jag har lärt mig med åldern hur jag hanterar det och det gäller även maten. Om jag vill ta ett glas vin eller en efterrätt så får jag ta insulin därefter, förklarar Johanna.
I dag äter hon inget bröd eller vit pasta, utan istället blir det mycket kött, ägg och bulgur.
- Jag väljer fullkornspasta istället för vit pasta. Det blir även mycket wokat och mycket kyckling.

Bra diabetesteam tolv mil från hemmet
Johanna bor på landet och har tolv mil in till Karlstad där hon har sitt diabetesteam, som hon besöker tre gånger per år och känner sig väldigt trygg med dem.
- Innan jag åker måste jag tänka, har jag druvsocker, har jag laddat pumpen. Jag måste veta att jag har alla saker med mig, delger Johanna.
Ibland tycker Johanna att det är jobbigt och säger samtidigt till sig själv att ”jag kan ju inte ge upp nu. Jag har ju fyra friska barn”. Men efter hon har träffat sitt diabetesteam så känns allt mycket lättare för henne.
- Jag får en nytändning efter att jag har besökt dem.
När hon har rest utomlands har hon varit noga med att packa ner reservdelar och se till att allt är med. Men i dessa Coronatider är hon mer orolig för att hon ska bli drabbad i och med att hon tillhör en riskgrupp.
- Jag måste hela tiden tänka på vad jag gör. Mina kollegor och barn är så förstående. Man får vara positiv och inte tappa fokus. Det är mitt leverne och jag vill inte gå miste om någonting, avslutar Johanna.

Tips till andra diabetiker:
- Gå på dina besök hos ditt diabetesteam.
- Gör dina kontroller gällande ögon, fötter och blodtryck.
- Lev som du känner för, men ligg ett steg före.
- Tänk positivt.

Text: Ann Fogelberg
Foto: Privat