Kinna är glad att de upptäckte hennes diabetes i tid

När Kinna var 40 år fick hon typ 1-diabetes.
- Jag fick sjukdomen i 40-års present, som en blixt från klar himmel, säger Kinna.

I april 1999 skulle Kinna Birgerstam, ta prover för ett friskhetsintyg.
- Jag fick då lämna ett urinprov som visade att jag hade typ 1-diabetes. Jag är glad att de upptäckte sjukdomen i tid. Det var tur i oturen. I och med att jag hade egen pytteliten insulinproduktion kvar, så kunde jag börja med mycket små insulindoser, fortsätter Kinna.
Trots att hon inte hade de klassiska symtomen, kunde de konstatera att hon hade diabetes.
- I dag är jag tacksam att jag har fått 25 extra år. För hade inte insulinet funnits då hade jag vart död i dag.
Efter några dagar på Helsingborgs sjukhus med lärdom om hur hon tog sina sprutor och hur hon skulle äta, vad som var bra och vad som var mindre bra, kom hon hem.
- Jag fick en fantastisk vård på sjukhuset. Det var mycket bra organiserat och informativt för oss som insjuknat i sjukdomen. För att mentalt försöka förhålla mig någorlunda positivt till min diabetes, tänkte jag från början ”Varför INTE jag?” Istället för det klassiska ”Varför just JAG?”. Så många sjukdomar som det finns, vore det ju underligt om jag inte skulle drabbas av något alls. 
I dag har hon ingen insulinproduktion över huvud taget och tar fortfarande sina sprutor, men har funderingar på att testa pump.
- Jag har tidigare varit motståndare till pump med tanke på att jag inte vill ha något mer fäst på kroppen, att jag då känner mig mer sjuk, att jag inte själv har kontroll samt att jag inte är förtjust i teknik. Samtidigt är jag tacksam för att jag har möjlighet att få prova det. Men det är väl på gång så småningom. Kommer antagligen att ske under kommande höst.
I dag har Kinna en CGM Dexcom G7.
- Jag har en knapp på armen och kan läsa av min kurva hela tiden i mobilen samt i min monitor och har larm på om blodsockervärdet går under fem och över tio.

Äter hellre fullkornspasta än vanlig pasta
Emellanåt ligger Kinnas blodsockervärde lite för högt.
- Tyvärr lägger jag mig ibland medvetet lite för högt i blodsockret. Kan vara i speciella sociala sammanhang där det kan bli lite problematiskt. När jag tidigare jobbade på förskola med ansvar för barn, var jag rädd för att få känningar. Det var inte läge för det. Och när jag tidigare sjöng i kör, och kunde få för lågt blodsocker under en konsert, var det heller inte passande. Men är jag hemma en hel dag kan jag pressa ner det, så att det nästan kan bli för lågt, förklarar Kinna.
På fritiden gillar hon att vandra och går gärna många Skåneleder.
- Men det krävs planering. Jag kan inte spontant bara gå ut och gå.
När det gäller kosten så tänker hon på vad hon äter och har tittat över vad hon äter, men äter det mesta.
- Jag har sagt till mig själv ”du kan äta allt, men inte alltid”, och försöker att äta bra. Jag har hittat ett bröd med färre kolhydrater och äter hellre fullkornspasta än vanlig pasta. Jag gillar tyvärr choklad och godis, men sitter inte med en godispåse i knäet på helgerna, utan tar i så fall några bitar som dessert. Och äter jag hamburgare så tar jag sallad istället för pommes frites till.
Hon har även lärt sig att om hon vill ta ett glas vin eller två så måste hon vara försiktig, hon måste då äta innan eller samtidigt som hon dricker vin.
- Annars blir det inte bra med blodsockervärdet.

Har koll på sitt blodsockervärde dygnet runt
Under åren har hon inte fått några direkta komplikationer förutom att hon har ett visst känselbortfall i sin högra fot samt fått en lätt förändring på ögonen. Men det är inget allvarligt som de gör något åt i nuläget.
- Jag går på fotvård var tredje månad och kollar mina ögon en gång om året, berättar Kinna.
Att leva med diabetes är att ha koll dygnet runt.
- Oftast förstår jag hur mitt blodsocker fungerar, men ibland förstår jag inte varför det blir högt eller lågt. Jag har också lärt mig att om jag äter för sent på kvällen och det då visar på ett bra blodsocker, ändå inte håller, utan istället blir högt under natten. Och har jag motionerat, så kan blodsockret reagera dagen efter med att bli lågt.
Under sin tid med diabetes har ändå Kinna rest mycket.
- Det är tråkigt när man begränsar sig. Jag låter inte sjukdomen begränsa mig. Jag ÄR inte sjukdomen utan försöker leva livet fullt ut så gott som det går. Tacksam över att det finns insulin och hjälpmedel. Känns också bra att det är just jag i familjen som har diabetes, (om nu någon måste ha det). Har det hellre själv än att min man eller son skulle drabbas. Båda två är mina bästa supportrar!, avslutar Kinna.

Text: Ann Fogelberg
Foto: Privat