Komplikationer vid diabetes kan undvikas

För den som får typ 2-diabetes ska effektiv läkemedelsbehandling sättas in direkt vid diagnos, allt för att undvika följdsjukdomar och komplikationer. Det räcker inte enligt rekommendationerna att enbart ge patienten kost- och motionsbehandling, vilket ändå fortfarande görs i mycket hög grad. Det är därför dags att diskutera nollvision för diabeteskomplikationer, det borde vara lika självklart som att vi har en nollvision för döda i trafiken.

Minst 400 000 svenskar har typ 2-diabetes och det viktigaste målet för behandlingen av sjukdomen är att nå det uppsatta målvärdet för blodsocker, blodtryck och kolesterol. Det ska göras tidigt i sjukdomen, vid diagnos. Detta för att förhindra eller skjuta fram följdsjukdomar och komplikationer som till exempel stroke, hjärtinfarkt och skador på ögon, fötter eller njurar.

Basen i behandlingen är alltid livsstilsförändringar med viktnedgång och ökad fysisk aktivitet, men det måste kompletteras med läkemedelsbehandling. Rekommendationerna är i dag individanpassade och målet med behandlingen justeras efter individens ålder, övriga sjukdomar och hur länge de haft sin diabetes. Grundregeln är dock att behandling med kost och motion ska kompletteras med medicin.

Stora kostnader för samhället
I en publicerad studie om 78 000 patienter från Nationella Diabetesregistret, NDR, visar att en majoritet av dem hade ett för högt blodsocker ett eller flera år efter att de diagnostiserats.
Varken läkaren eller patienten ska acceptera att man inte når sina mål för diabetesbehandlingen.

Enligt studien, kostar det samhället 113 miljoner när det dröjer ett år att få ner blodsockernivåerna till de uppsatta målen. Om man bara ser till personer under 65 år är kostnaderna mer än dubbelt så stora. Studien visar på stora besparingar om man behandlar höga blodsockervärden intensivt tidigt i sjukdomen, det vill säga direkt i samband med diagnosen.

Medicinering är viktigt
Det råder en stor samstämmighet om att medicinering är viktigt och om vi verkligen ska lyckas med detta måste vårdcentralerna få möjlighet att betala för medicineringen.

I dag är det olika i olika regioner. I vissa betalas läkemedelskostnaderna centralt, medan de i andra hamnar direkt på vårdcentralerna. I de regioner vårdcentralerna får stå för notan är det många vårdcentraler som inte har råd att bekosta dyra läkemedel utan att samtidigt dra ner på annan verksamhet, vilket förstås inte är önskvärt.

Varken läkaren eller patienten ska acceptera att man inte når sina mål för diabetesbehandlingen och därför löper risk att drabbas av svåra följdsjukdomar och komplikationer. Når vi målen kan vi också nå nollvisionen.

Margareta Hellgren, medförfattare till studien, docent i allmänmedicin och forskare

Källa: Göteborgs-Posten