Lätt förhöjt blodsocker startar skadliga processer

Betacellerna i bukspottkörteln läser kontinuerligt av mängden socker i blodet. Vid minsta ökning utsöndras det blodsockersänkande hormonet insulin och återställer snabbt balansen. Det kallas för insulinfrisättningens första fas. Den förhindrar att blodsockret rusar i höjden. 
Den andra fasen för insulinfrisättning är långsammare och pågår en till två timmar tills kroppens vävnader har tagit emot den näring den senaste måltiden innehöll. 
Mekanismen är exakt och hos icke-diabetiker ligger blodsockret nästan oavsett vad och hur mycket man äter mellan 4 och 8 mmol/L.
Det är ofta den första fasen som fallerar när en person håller på att insjukna i både typ 1 och typ 2 diabetes.

Insulinfrisättningens första fas
Nu har forskare vid Joslin Diabetes Center i Boston, USA, analyserat vad som händer med den finkalibrerade mekanismen om blodsockret är något förhöjt men ändå inte så högt att diagnosen diabetes är ett faktum.
De visar i en artikel i tidskriften Molecular Metabolism i djurförsök att även en blygsam ökning av blodsockret startar en kaskad av händelser i de insulinproducerande betacellerna som minskar deras kapacitet att utsöndra insulin och som också gör dem mer känsliga för ett autoimmunt ingrepp som vid typ 1 diabetes.
- Människor med ett lätt förhöjt blodsocker får en försämrad första fas av insulinfrisättning. Ännu lite högre socker, men ändå inte så högt att det är diabetes, och den är i praktiken borta, säger Gordon Weir ansvarig författare till Science Direct och tillägger.
- Den här små förändringar räcker för att verkligen ”förvirra” cellen.

Försvagade insulinceller
I försök på råttor som hade något förhöjda blodsockervärden kunde forskarna se att genaktiviteten var förändrad på många olika sätt jämfört med de försöksdjur som hade normala blodsockervärden.
Förändringen gjorde att inte bara kapaciteten för cellerna att utsöndra insulin minskade utan även deras förmåga att dela sig och växa liksom och att deras sårbarhet för inflammation och autoimmuna angrepp ökade.
- Vi fann mycket uttalade förändringar i genernas uttryck och ju högre sockerhalter desto större förändringar.
Vid utvecklingen av typ 1 diabetes spelar immunceller, de så kallade T-cellerna, en nyckelroll. T-cellerna angriper och dödar insulinproducerande betaceller. Sjukdomen bryter ut när så många betaceller gått under att blodsockernivåerna inte längre är normala.

Betacellsdöd och smekmånad
De här förändringarna i genaktivitet och dess konsekvenser ökar, enligt forskarna, förståelsen för två kända företeelser. Den snabba betacellsdöden den närmast tiden innan diabetesdiagnos och den så kallade ”smekmånad” många nyinsjuknade i diabetes som många upplever.
Den första, undergången av många celler på kort tid innan diagnos kan bero på det forskarna kallar för ”glukos toxicitet”, det vill säga blodsockret stiger, betacellerna arbetar för högtryck tills de inte längre förmår mer och går under av utmattning. Forskarna menar att förklaringen är ett bra stöd för iakttagelsen av förlusten av insulinfrisättningens första fas.
Den andra, smekmånaden, innebär att första tiden efter diagnos och behandling har inletts inleds, är diabetessjukdomen ganska lättskött och behovet av insulin eller annan blodsockersänkande terapi inte så omfattande som den blir i ett senare skede. Det beror på att de återstående utmattade betaceller, de som ännu inte har dukat under får hjälp av den blodsockersänkande behandlingen och återhämtar sig för en tid. Många, men långt ifrån alla nyinsjuknande, upplever den här sortens smekmånad.
Vad är då nyttan med en sådan här studie? Jo, den ger forskarna nya kunskaper om hur betacellerna reagerar i en miljö där sockernivån i blodet är något förhöjd och varför det kan leda till diabetes.

Länk till publikationen: Beta cell identity changes with mild hyperglycemia: Implications for function, growth, and vulnerability

Källa: Diabetesportalen, Tord Ajanki