Maud fick akut huvudvärk som visade sig vara typ 1-diabetes

I en veckas tid gick Maud omkring med spränghuvudvärk som hon dämpade med Ipren. Vilket visade sig vara typ 1-diabetes.
- Jag fick en akut tid på Handens sjukhus på lördagen, där läkaren bad mig att återkomma på måndag. Men jag stod på mig. Hade jag väntat och inte stått på mig hade jag troligtvis varit död i dag, säger Maud.
 
Maud Sandberg, 80 år, fick sin diagnos typ 1-diabetes akut när hon var 60.
- Det hade varit så mycket den senaste tiden med jobb, dödsfall av barn i leukemi, pappa som fick tjocktarmscancer och gick bort vid 60 års ålder. Min mans bror som dog vid middagsbordet, endast 55 år, där aortan sprack. Min svägerskas äggstockscancer och min mans föräldrars samt min mosters bortgång. Tömning av mammas och mosters hus, dotters separation, vår hunds sjukdom och avlivning och mycket mer. Det hade varit en massa saker som jag inte hunnit att bearbeta innan det kom något nytt, fortsätter Maud.
Vilket gjorde att Maud fick en sprängande huvudvärk.
- Det var på fredagen när vi var i stan och åt middag, och när jag satte mig i bilen efter middagen, fick jag en sprängande huvudvärk. Jag tog då Ipren, vilket gjorde att det gick över. Veckan efter jobbade jag som vanligt. När nästa fredag kom så skulle vi på kräftskiva till grannarna, då jag hade lite huvudvärk, men gick över till grannarna ändå. Där åt jag kräftor och pajer och drack ett och ett halvt glas vitt vin samt mycket vatten. Därefter blev det drinkar, men jag tog ingen, utan drack istället två glas juice.
När de sedan gick därifrån sa det bara pang i Mauds huvud, då det bara började sprängas, då huvudvärken hade blivit värre. På lördag morgon när hon vaknade kände hon sig som en zoombie.
- Jag hade knappt någon syn och fick krypa och hålla i mig i väggarna. Och huvudvärken ville inte gå bort. Vi ringde då Handens sjukhus där jag fick en akut tid klockan 11.30 samma dag.
Väl inne på akuten gav läkaren Maud citodon och hänvisade henne att uppsöka vårdcentralen på måndagen. Och förklarade att huvudvärken nog berodde på att Maud hade jobbat mycket och stått som frisör i lite fel läge, där av huvudvärk och nackont.
- Min man sa då ”tänk om det är sockersjuka”. Så jag stod på mig och sa att jag ville att de skulle ta ett blod- och urinprov, nu när vi ändå var där.
Till slut gick läkaren med på det, där det visade sig att Maud hade 38 i blodsockervärde, och blev istället skickad akut till Södersjukhuset, med diagnosen typ 1-diabetes.
- Hade jag inte stått på mig hade jag troligtvis dött under natten.

Nöjd med sin Libre 2
Väl inne på Södersjukhuset visade det sig att vissa av hennes organ hade börjat lägga av, då hon fick slangar överallt samt insulin och Metformin.
- Dagen efter att jag kom in gjorde de en magnetröntgen på mitt huvud, i och med att jag fortfarande hade ont i huvudet, då de trodde att jag kanske hade fått någon blödning. Men de hittade inget, förklarar Maud.
De första tre dagarna blev hon bara liggande och kom inte upp ur sängen.
- Jag såg dåligt, där inget i min kropp funkade. Och jag som aldrig var sjuk i vanliga fall. Det var inte jag.
När hon till slut fick komma hem, efter tio dagars vistelse på sjukhuset, var hon helt matt i kroppen.
- Det tog mig en månad innan jag kunde gå runt kvarteret.
Ett och halvt år innan, var Maud med i det så kallade Doris-projektet, vilket hon även hade varit med i två gånger tidigare, där hon fick dricka söta drycker och ta prover.
- När jag var med senast, så såg de ingenting, utan alla mina värden var bra.
Men nu fick hon diagnosen typ 1-diabetes samt insulin och Metformin.
- Numera tar jag bara insulin. Det blir 18 delar på morgonen av Tresiba och NovoRapid vid måltiderna.
Hennes blodsocker kan vara väldigt varierande. Hon kan bli låg väldigt snabbt och behöver även ibland ta en spruta på natten när hon blivit för hög.
Innan hon fick sin första Libre var det ansträngande för henne att sticka sig i fingrarna flera gånger om dagen.
- Det var jättejobbigt på salongen med permanentvätskorna i mina stuckna fingrar.
Men för sju år sedan fick hon en Libre, vilket har underlättat för henne. I dag har hon en Libre 2, som piper om hon blir för låg eller för hög.
- Min Libre varnar när jag går under 4,5 och över 15,5.

Blodsockervärdet går upp när Maud stressar och blir nervös
När det gäller kosten, så undviker hon godis, såser, kakor och kaffebröd.
- Tar jag 4 godisbitar så är jag uppe i 20, och en tårtbit 24, då får jag ta extra sprutor. Så jag tar hellre ett äpple istället, berättar Maud.
Hon märker även att när hon stressar och blir nervös går hennes värden upp.
- Mina värden blir då helt galna. Så det är tungt.
När hon är ute på kvällspromenad så går hennes blodsockervärde ner, så när hon ska gå ut med hunden tar hon halva sin dos insulin till middagen.
- Jag går en timme om dagen och försöker cykla hemma och göra lite övningar för min rygg, samt pysslar och rensar i trädgården, som är bra för mitt blodsocker.
Annars är blodsockret upp och ner mest hela tiden.
- Det kan gå ner jättefort. Jag kan aldrig få en fin och jämn kurva. Så det är det jobbiga och är svårt att hantera.
Maud och hennes man har tidigare åkt runt med gamla specialbilar tillsammans med andra entusiaster, men Maud utsätter sig inte för det längre.
- Jag vet ju inte när jag behöver stanna på vägen i tid och otid, och jag vill inte utsätta de andra för det. Så tyvärr blir det inga resor efter min diagnos.
Maud har under alla år varit kärnan i familjen, med man, tre barn och åtta barnbarn.
- Jag har alltid brytt mig om alla andra, där den här hemska sjukdomen har förstört mycket i mitt liv. Så jag tror att arbete, stress, chocker, sorger och oro var anledningen till att min diabetes bröt ut. Jag hann aldrig att bearbeta det som hände mig innan det kom något nytt. Jag är glad att det var jag som fick det, och inte mina barn eller barnbarn. Hade jag fått valt bort något så hade jag valt bort min diabetes, avslutar Maud.

Text: Ann Fogelberg
Foto: Privat