Med diabetes i Riksdagen
Riksdagsledamoten Maria Abrahamsson har levt med diabetes sedan 23 års ålder men har under sina drygt 30 år som diabetiker inte tillåtit sjukdomen att ta över. Trots resor och många framföranden genom åren har hon hanterat sin diabetes på ett bra sätt och lever i stort sett ett normalt liv.
När Maria var 23 år och hade flyttat till Lund för att plugga upptäckte hon ett par födelsemärken som hon undrade över. Hon sökte sig då till vårdcentralen där man rutinmässigt tog ett urinprov som visade på ett för högt sockervärde. Därefter gick det snabbt, samma eftermiddag fick hon diagnosen diabetes och lades in på universitetssjukhuset för vidare undersökning och behandling.
- Detta var på hösten, och visst hade jag förundrats över att jag tappat fem kilo under sommaren utan att förstå varför, och sov väldigt mycket. Men blev ändå paff när jag fick diagnosen, säger Maria.
Efter hennes fyra dagar på sjukhuset var man fortfarande osäker på om hon hade diabetes typ 1 eller typ 2, då bukspottskörteln alltjämt producerade insulin. När hon skrevs ut ordinerades hon därför inte insulin och sprutor, utan daglig motion och ”diabeteskost” till att börja med. Det blev ett väldigt inrutat liv. När Maria något år senare flyttade till Stockholm och började hos en ny läkare kom de överens om att Maria skulle börja ta sprutor, vilket gjorde livet enklare och hon mådde bättre.
Sedan knappt två år mäter Maria sitt blodsocker med hjälp av en sensor på armen istället för de dagliga glukostesterna med fingerstick och testremsor. Det var en stor lättnad att byta mätmetod, med sensorn är blodsockret mycket enklare att kontrollera och därmed hålla på en stabil och bra nivå. Maria betalar sina sensorer ur egen ficka då hennes diabetes inte är ”klassad” som tillräckligt svår för att motivera fria, men hon beklagar sig inte. Däremot hoppas hon att Stockholms läns landsting inser den ekonomiska vinsten med att ge länets diabetiker lika tillgång till de senaste och bästa hjälpmedlen.
Två mandatperioder som riksdagsledamot
Maria är jurist i botten och inledde sin ”politiska karriär” 1992 som medarbetare hos dåvarande justitieministern Gun Hellsvik. Efter regeringen Bildts valnederlag 1994 följde Maria med Hellsvik till det moderata riksdagskansliet innan hon senare i livet själv tog plats som ledamot av Sveriges riksdag. Däremellan skrev hon ledare i Svenska Dagbladet i tio år. Under sina två mandatperioder som riksdagsledamot har Maria hunnit med flera uppdrag i olika utskott. Bäst har hon trivts i Konstitutionsutskottet. Att värna grundlagarna och granska regeringen har varit viktigt för henne. Hennes intresse för politik vaknade först i 25-årsåldern och i barndomshemmet pratades det inte politik.
- Jag vet fortfarande inte vad mina föräldrar röstar på.
Varken i det krävande arbetet som ledarskribent på Svenska Dagbladet eller som riksdagsledamot för Moderaterna har Maria låtit sig begränsas av sin diabetes.
- Visst kräver sjukdomen extra planering.
Men hittills har hon inte hamnat i några större svårigheter på grund av sin diabetes trots stress, många resor och anföranden genom åren.
Kosten är inget problem
I och med att hon som vuxen har varit noga med vad hon äter har hon inte behövt ta bort något i sin kost.
- Jag har aldrig varit en sockergris utan gillar nyttig mat. Jag äter mycket fisk och grönsaker och är vaksam på de snabba kolhydraterna, som pasta, potatis, bröd och vissa frukter, fortsätter Maria.
- Jag upplever inte att jag gör uppoffring. Kosten är det mindre problemet.
Det som hon tycker är mer problematiskt är att hon, trots sina drygt 30 års erfarenhet av diabetes, inte lyckas att behärska sjukdomen till 100 procent. Plötsligt och kanske i de mest olämpliga situationer bara sjunker blodsockret utan att hon begriper varför. Tack och lov har hon hittills aldrig hamnat i koma men ibland ha det varit nära. Marias man sedan 25 år har också varit en trygghet, många gånger märker han tidigare än Maria att blodsockret närmar sig farligt låg nivå.
- Man tycker att man har järnkoll, men så drabbas du av en infektion, magsjuka eller något annat som påverkar ditt blodsocker och det är bara att slå ner på tempot och anpassa sig. Men man lär sig att leva med det också, konstaterar Maria.
Motion är viktigt
Marias ambition har hela tiden varit att sjukdomen inte ska begränsa henne.
- Vill jag till exempel springa tjejmilen så gör jag det men får planera lite mer noga och inte glömma att ta med mig druvsocker, tillägger Maria.
Motion är viktigt för Maria, och under åren har det blivit en del lopp. Hon går även på gym och har i omgångar tränat med PT. I somras fjällvandra hon och maken i trakterna kring Grövelsjön i norra Dalarna.
I det stundade valet kandiderar Maria inte för omval. Hon har inte bestämt vad hon ska göra istället mer än att hon vill läsa ikapp sådant som hon har missat, tänka fritt och fortsätta skriva. Men hon har ingen brådska utan tänker unna sig lyxen att fundera i lugn och ro.
Till andra diabetiker rekommenderar hon:
- Låt inte sjukdomen begränsa dig. Diabetes är en individuell sjukdom, och du är experten på ditt fall. Missa inte att tala om för din omgivning att du har diabetes, så att kollegor, kompisar och andra vet vad de ska göra om du blir svettig och förvirrad och i värsta fall tuppar av. Ha en god relation till ”din” diabetessköterska.
Text: Ann Fogelberg
Foto: Riksdagen