Medtronics pumpar kan hackas av utomstående
Tillverkaren Medtronic har upptäckt att en del av företagets halvautomatiska insulinpumpar i värsta fall kan hackas av utomstående. Nu uppmanas patienter att stänga av fjärrfunktionen samt att koppla ihop pumpsystemet på en »ickeoffentlig plats«. Jarl Hellman, diabetesansvarig överläkare på Akademiska sjukhuset, är dock inte särskilt orolig.
Nu varnar alltså medicinteknikföretaget Medtronic för en svaghet hos pumpsystemen i sin MiniMed 600-serie. Det handlar om två halvautomatiska pumpsystem, där man kopplar ihop en insulinpump och en kontinuerlig glukosmätare till en så kallad closed loop och använder individanpassade algoritmer för att styra insulintillförseln hos patienter med diabetes.
»Medtronic har nyligen identifierat ett potentiellt problem som kan göra det möjligt att använda kommunikationsmetoden för att ändra insulintillförseln i din pump«, skriver företaget i ett brev till patienter.
Enligt företaget finns det just nu inga bevis på att något sådant hänt, men de varnar ändå för »den osannolika händelsen att detta skulle inträffa«.
För att kunna mixtra med insulintillförseln krävs det att en person i närheten får tillgång till pumpen samtidigt som den kopplas ihop med andra systemkomponenter. Företaget betonar att »sådan åtkomst inte går att upprätta via internet«.
Patienter uppmanas nu att stänga av fjärrfunktionen och att göra sammankopplingen av pumpen med den kontinuerliga glukosmätaren och andra delar i systemet på en ickeoffentlig plats.
Jarl Hellman, överläkare på Akademiska sjukhuset i Uppsala, tycker att det är bra att problemet har upptäckts och att företaget tydligt informerar om det. Han är dock inte särskilt orolig.
- Medtronic 640/670G är två pumpar som är på väg ut från marknaden och det är få patienter i Sverige i dag som har detta system, vet ej exakt antal, men vi har mycket få sådana pumpar vid vår enhet numera, uppger Jarl Hellman i ett mejl till Läkartidningen.
- Potentiellt allvarligt men jag ser risken som synnerligen låg i sammanhanget.
Källa: Läkartidningen/Katrin Trysell