Musikjournalisten Tina Mehrafzoon om att leva med diabetes

Tina Mehrafzoon, 27 år, har alltid varit en aktiv person med mycket energi. Men vid tolv års ålder när hon hade varit på ett läger över påsken med mycket godis, socker och pannkakstårta till frukost sov hon i tre dygn efter att hon kommit hem. Hon hade även tryck i huvudet och hade gått ner 15 kg under 2-3 månader. Men symptomen trodde hon berodde på att hon hade kommit in i puberteten.

Hennes mamma misstänkte att något inte stod rätt till och bokade in en tid på vårdcentralen.

- Jag lämnade prov på morgonen och åkte sen till skolan. Men på lunchen kom min pappa till skolan och hämtade mig och körde mig till sjukhuset där även mamma väntade, säger Tina.

Vid Akademiska sjukhuset i Uppsala, konstaterade de att Tina hade diabetes typ 1. De första tre dagarna fick hon dropp med insulin och fick lära sig dosera sitt insulin själv.

Efter tre veckors inskrivning på sjukhuset med viss permission kunde hon gå tillbaka till skolan och hade därefter regelbundna kontakter med sjukhuset.

- Det vara bara jag som hade diabetes i min klass. Men alla var så förstående, snälla och tillmötesgående. Hennes föräldrar skrev brev vill de andra föräldrarna i klassen om min sjukdom, så det blev ingen stor omställning för mig.

Pump fungerar för mig

Sedan i maj har Tina pump vilket fungerar mycket bra för henne.

- I början var jag skeptisk till pump och kände att det var för oflexibelt med pennor för mig. Men i dag är jag jättenöjd med min pump, som jag bara behöver kalibrera två gånger per dygn och kollar bara blodsockret tre till fyra gånger per dag, förklarar Tina.

När det gäller kosten så har hon alltid haft regelbundna tider under sin uppväxt med sin familj. Så det blir frukost, lunch och middag, med något mellanmål ibland.

- Jag begränsar inte min kost för att jag har diabetes men vet att jag mår bra av långsammare kolhydrater. Jag har inte uteslutet något men är smartare i min prioriteringar. Jag dricker inte heller drinkar då det är för mycket socker i dem. Ett glas torrt vin eller en öl fungerar bättre för mig.

Att leva med diabetes är ett pussel varje dag

Genom åren har det varit rätt smärtfritt förutom när Tina vid 20-årsåldern bantade på sommaren och hade nästan helt uteslutet kolhydrater. Hon bodde då hos sin bror och hade bra värde när hon gick och la sig, men vaknade inte på morgonen på grund av för lågt blodsockervärde.

- Min bror blev så klart skärrad och ringde på ambulans. Det var en otäck upplevelse för både honom och mig, fortsätter Tina. Efter den incidenten var Tina rädd för att somna på kvällarna i fall hon inte skulle vakna upp på morgonen.

Men med sin CGM-mätare kunde hon senare känna sig trygg, som varnade om hon blev för låg i sitt blodsocker. För att få ner sitt annars höga blodsockervärde så är det motion och dosering som gäller. - Det är ett pussel varje dag, där det är så små marginaler. Det är bara vi själva med diabetes som kan 100 % om sjukdomen, som är en stor del av vår vardag. Motion och träning är också viktigt för Tina. På fritiden styrketränar hon på gym två gånger i veckan.

- Jag gör det inte bara för min diabetes utan för mitt sinne, men ser så klart positiva skillnader på min sjukdom.

På sitt jobb som musikjournalist på P3, Sveriges Radio och SVT har hennes kollegor och chefer stöttat henne genom åren. Så hon har alltid känt sig trygg på sin arbetsplats. Hon poängterar att det är viktigt med gemenskap med andra diabetiker och hade under hennes yngre år önskat mer support.

- Vi är starka människor som har diabetes och kan leva med sjukdomen. Vi kan göra allt som andra gör. Var öppen, hitta andra diabetiker på sociala medier och ge aldrig upp. Ta hand om dig själv och bit ihop. Det blir alltid bättre, avslutar Tina.

Text: Ann Fogelberg

Foto: Sveriges Radio