Ny studie visar att föräldrar ofta blundar för barnens övervikt

Övervikt och fetma blir allt vanligare i stora delar av världen, detta gäller även barn och unga. Hur ser föräldrarna på sina barns övervikt? En ny studie visar att de ofta har en skev uppfattning.

Nyligen rapporterade Världshälsoorganisationen om att 60 procent av alla vuxna européer har problem med övervikt och nästan vart tredje barn. 

Tjocka barn riskerar att bli tjocka vuxna och ett problem i sammanhanget är att föräldrarna till barn som väger för mycket ibland inte märker det. Därför försöker de inte heller göra något åt problemet, genom att till exempel förbättra barnens kostvanor och se till att få in mer fysisk aktivitet.

Övervikt och fetma hos vuxna är förknippat med flera allvarliga hälsorisker, exempelvis hjärt- och kärlsjukdom, typ 2-diabetes och vissa former av cancer.

Stor australisk studie
En mycket stor australisk undersökning sätter fingret på problemet. Omkring 72.000 barn med en genomsnittsålder på omkring fem år och tio månader deltog i undersökningen mellan åren 2001 och 2017. Målsättningen med studien var dels att ta reda på hur utbredd övervikten och fetman är, dels att undersöka föräldrarnas syn på barnens vikt.

Bland de undersökta barnen klassades 11,6 procent som överviktiga och 3,5 procent som feta. Forskarna, som har gjort liknande undersökningar under många år, konstaterade att övervikt, liksom i många andra länder, blir allt vanligare bland australiska barn.

”Född stor – alltid stor”
I kontrast till den uppmätta övervikten hos barnen stod i många fall föräldrarnas uppfattning om barnens kroppsvikt. I många fall höll inte föräldrarna med om att barnen var överviktiga. Nästan fyra procent av de överviktiga barnen hade en förälder som menade att de inte vägde för mycket.

Föräldrarna fick först ange vad de ansåg om barnets vikt, sedan fick de besked om barnets BMI. 

Så här uttryckte sig några föräldrar om barnets vikt:
”Stor och lång för sin ålder, alla familjemedlemmar på pappas sida är stadigt byggda.”
”Vi är många i familjen som är överviktiga.”
”Hon är väldigt lång för sin ålder och äter därefter. Jag gillar inte att hennes BMI säger att hon är överviktig. Jag känner att hennes längd och vikt är i överensstämmelse.”
”Född stor – alltid stor. Definitivt inte överviktig, bara större överallt.”
”BMI är inte en sann mätare i detta fall.”

En del föräldrar till normalviktiga barn menade att de var underviktiga och uttryckte sig så här:

”Jag försöker få honom att gå upp i vikt.”
”Behöver kanske läggs på sig två till fyra kilo för att komma i rätt viktklass.”
”Förmodligen underviktig. Man kan se ett ben sticka ut – är det normalt?”

Felaktig uppfattning
Forskargruppen hänvisar till en tidigare australisk studie på samma tema. Den är från 2004 och visade att enbart elva procent av föräldrarna ansåg att deras barn var överviktiga. 

Forskarna sammanfattar: ”Föräldrar uppfattar inte sitt barns vikt korrekt, även om barnen är överviktiga. Denna brist gör tidiga insatser svåra och kan uppfattas som irrelevanta och onödiga.”

Källa: Diabetesportalen/Tord Ajanki