Nyare diabetesläkemedel ger inte någon ökad risk för foster

Nyare diabetesläkemedel verkar inte öka risken för fosterskador. I den största jämförande studien hittills ses ingen ökad risk jämfört med behandling med insulin som anses säkert under graviditeten. Studien publicerades i JAMA Internal Medicine.

Allt fler använder de relativt sett nyare diabetesläkemedlen som sulfonylureapreparat, DPP-4-hämmare, GLP-1-receptoragonister och SGLT2-hämmare. Det handlar både om en ökad användning vid behandling av diabetes, men också om att flera av preparaten har blivit godkända att använda mot andra åkommor än diabetes. 

Kunskapen om dessa läkemedels fosterskadande effekt är dock ännu låg varför kvinnor med typ 2-diabetes ofta rekommenderas att byta till insulin innan planerad graviditet eftersom det anses vara säkert. Alla graviditeter är dock inte planerade vilket gör att fler och fler blir gravida medan de behandlas med dessa läkemedel. 

En internationell forskargrupp har nu undersökt om användningen av dessa läkemedel under graviditeten ökar risken för fosterskador. Forskarna har använt hälsodata från 3,5 miljoner graviditeter i sex olika länder (Sverige, Norge, Finland, Island, USA och Israel) mellan åren 2009 och 2021. Bland dessa 3,5 miljoner kvinnor var närmare 52 000 diagnostiserade med typ 2-diabetes och drygt 8 000 hämtade ut något av de nyare diabetesläkemedlen i tidsintervallet tre månader före eller efter sista mens. 

Diabetes innebär i sig en risk för fosterskador. Höga blodsockervärden tidigt i graviditeten, något som drabbar personer med diabetes i högre utsträckning, ger en ökad risk för missbildningar hos fostret. Därför var forskarna inte förvånande över att se en något förhöjd risk i denna grupp. 

Bland kvinnorna som diagnostiserats med typ 2-diabetes före sin graviditet föddes 5,3 procent av barnen med grava missbildningar varav 2,2 procent hade missbildningar på hjärtat, jämfört med den totala gruppen där 3,8 procent hade grava missbildningar och 1,3 procent med missbildningar på hjärtat.  

Såg ingen ökad risk för missbildningar
Forskarna kunde dock se att de kvinnor med diabetes som behandlats med de nyare diabetesmedlen inte hade en högre risk att föda barn med missbildningar än de kvinnor med diabetes som behandlats med insulin. 

– Det är sedan tidigare visat att insulin är säkert att använda under graviditeten och att det inte passerar moderkakan. Den förhöjda risken för missbildningar hos barnen till kvinnorna med diabetes typ 2 som använder de nyare diabetesläkemedlen är därför med stor sannolikhet orsakad av sjukdomen, säger Carolyn Cesta, biträdande lektor vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, Karolinska Institutet och förstaförfattare till studien. 

Trots att det är den största studien på området hittills, omfattande totalt över 3,5 miljoner graviditeter, var det ändå relativt få kvinnor som använde de nya diabetesläkemedlen varför forskarna framhåller att ytterligare studier behövs för att bekräfta resultaten. Men de kan samtidigt konstatera att studien ändå visar att dessa läkemedel inte innebär någon stor risk för fosterskador. 

– I takt med att typ 2-diabetes blir allt vanligare bland kvinnor i fertil ålder samtidigt som till exempel GLP-1-receptoragonister som semaglutid (Wegovy, Ozempic) godkänts för att behandla fetma, kommer antalet exponerade graviditeter sannolikt att öka. Våra fynd ger en första indikation om säkerheten för spädbarn som exponeras för dessa mediciner under graviditeten, säger Carolyn Cesta.

Forskningen finansierades av amerikanska National Institute of Child Health and Development, EU:s Horizon 2020 forsknings- och innovationsprogram, NordForsk och Norges Forskningsråd.

Publikation
"Safety of GLP-1 receptor agonists and other 2nd-line antidiabetics in early pregnancy: an international cohort study,” Carolyn E. Cesta, Ran Rotem, Brian T. Bateman, Gabriel Chodick, Jacqueline M. Cohen, Kari Furu, Mika Gissler, Krista F. Huybrechts, Lars J. Kjerpeseth, Maarit K. Leinonen, Laura Pazzagli, Helga Zoega, Ellen W. Seely, Elisabetta Patorno, Sonia Hernández-Díaz, JAMA Internal Medicine, online 11 december 2023, doi: 10.1001/jamainternalmed.2023.6663

Källa: Karolinska Institutet 
Foto: Pixabay