Olle Jönsson; Jag tar hellre en hjärtinfarkt till än har min diabetes

Olle Jönsson, 67 år, sångare i Lasse Stefanz, fick sin diagnos typ 2-diabetes 2015. Diagnosen har inte alltid varit lätt för honom med uppträdanden och turnéer runt om i världen.
- Jag tar hellre en hjärtinfarkt till än har min diabetes, för när hjärtinfarkten var fixad så var den ju fixad, men min diabetes har jag varenda dag, säger Olle.

Som 12-åring, 1967, startade Olle Jönsson tillsammans med bland annat Lasse och Hasse Sigfridsson samt Stefan Roslund dansbandet Lasse Stefanz. I början hette de Lasse Stefans, men vid ett uppträdande i Sommarlust i Kristianstad 1970, när parken skulle sätta upp att det var dans i afton med Lasse Stefans med bokstäver, använde de slut på alla ”s”, då de istället fick de ta ett ”z”. Vilket blev deras nya namn, Lasse Stefanz.
- Så vi var trendsättare där med ett ”z” i dansbandsnamnen, fortsätter Olle.
I början spelade Olle trummor och sjöng, men efter att han 2006 fick karpaltunnelsyndrom, slutade han att spela trummor.
- Jag tappade känseln i fingrarna och kunde inte knyta händerna, så de fick gå in och skära i handleden och operera mig.
I samma veva med operationen fick Olle en hjärtinfarkt. Vilket gjorde att han var borta från scenen under en period.
År 2015, när Olle skulle upp och medverka i ”Så ska det låta”, tillsammans med Kalle Moraeus, märkte han att han oftare behövde gå på toaletten.
- Mitt under programmet sa jag att de måste bryta för jag var tvungen att kissa. Och jag drack kopiösa mängder. Och i taxin till Arlanda bad jag taxichauffören att stanna på motorvägen vid Upplands Väsby. Han sa att han inte kunde stanna bilen här. Jag sa då att antingen stannar du eller så kissar jag i bilen.
På flyget hem till Kristianstad sprang han flera gånger på toaletten och när han sedan kom hem hällde hans fru upp ett stort glas Fanta med is.
- Jag kommer ihåg att det var himmelskt gott och jag blev helt euforisk.
Han förstod då att något inte var som det skulle och åkte senare in till vårdcentralen där de konstaterade att han hade 36 i blodsockervärde och lade direkt in honom på sjukhuset.
- Jag låg inne sju åtta dagar innan de fick ordning på mitt blodsocker. Men det värsta var synen, jag såg allt i skuggor. Jag hade väl egentligen inte tänkt så mycket på synen utan tänkt att det är väl en åldersgrej och inte något som hade samband med diabetes.

En Libre skulle underlätta för Olle
På sjukhuset fick han direkt börja med både Metformin och insulin, vilket han även har i dag.
- I dag har jag Victoza sedan 3 år tillbaka och har gått ner 14 kilo och har inte längre samma hungerkänsla, så det är ju positivt. Jag är tacksam att jag fick min diabetes i dag och inte tidigare. I dag är det en fantastisk säkerhet där inga sprutor krånglar, berättar Olle.
Olle känner sin kropp så väl i dag och mäter sitt blodsocker cirka två gånger per dag.
- Jag mäter det alltid på morgonen när jag vaknar då det ligger på 6-7, så det är ju bra, och någon gång på eftermiddagen.
Ibland blir hans blodsocker för lågt, vilket han tycker är jobbigt.
- När jag har slarvat med sprutorna blir mitt blodsocker för lågt och kan vara nere på 2, 3, och det är ju inte bra.
Ibland har han med sig ett paket druvsocker i fickan som stabiliserar hans blodsockervärde direkt. Men helst skulle han vilja ha en Libre, så att han skulle ha bättre koll på sitt blodsockervärde. Men i och med att han har typ 2-diabetes så får han ingen Libre av sin läkare.
- Jag är så avundsjuk på de som har en Libre. Jag tillhör region Skåne, och där ger de inte en Libre till typ 2-diabetiker.
Med åren har Olle även fått problem med sina luftrör och fick tidigare äta Betapred.
- Jag sa till min läkare att ”det här går inte, det finns inte en chans”, för mitt blodsocker sköt i höjden av kortisonen, så jag fick sluta med Betapred.
Olle har även haft problem med sin röst, och blev tipsad om Manukahonung.
- Det var min son som tipsade mig om Manukahonungstabletter, äter jag dem i två dagar så känner jag att min röst kommer tillbaka och min hals blir bättre.

Olle älskar soppor och husmanskost och kan inte vara utan kött
Olle har inte fått några komplikationer och går på sina årliga kontroller med sina fötter och ögon.
- Jag var orolig första gången som jag skulle kolla ögonen. Men de är ok. Och fötterna kollar jag var tredje månad, förklarar Olle.
Så än så länge är både fötter och ögon under kontroll.
När det gäller sötningsmedel så tål Olle inte vissa saker.
- Jag tål inte aspartam, då min mage slår bakut och jag får sitta på toaletten en hel dag. Men jag tål stevia och björksocker.
Han tål heller inte koffein som i kaffe och coca cola.
- Jag tål inte koffein utan blir hispig i kroppen och tycker att jag får ångest när jag dricker koffein. Det är något i koffein som inte är så bra, så istället för kaffe dricker jag decaf. Man vet ju vad ens kropp tål och inte tål.
Olle försöker hålla sina mattider med frukost, lunch och middag.
- Till frukost blir det två mackor och ett glas mjölk. Lunch äter jag vid 13 och middag vid 17-18.
Det blir mycket soppor för Olle, vilka han ofta tillagar själv, som jordärtskocks- och palsternacksoppa.
- Jag är tokig i soppor. Det är det bästa som finns. Och Leif Mannerströms hummersoppa är min favorit. Och jag älskar frukt som vindruvor, men får ta det försiktigt med det. Jag älskar äpple. Jag bor ju i mitt i äppelriket och har hittat några favoriter av äpplen.
Han älskar även husmanskost som kåldolmar, raggmunk och fläsk, ärtsoppa samt bruna bönor.
Bröd äter han mindre av och slutade äta vitt bröd för cirka fyra år sedan.
- Jag bakar surdegsbröd och tycker danskarnas fullkornsbröd och havreknäcke är gott.
Och kött är något han absolut inte vill vara utan.
- Jag kan inte låta bli att äta kött, men äter det inte lika mycket längre. Och jag äter pasta, ris och potatis, det är inga problem med det. Jag har provat bulgur, men tycker inte att det är gott. Mat ska vara gott, annars kan man ge f-n i att äta det. Jag är också svag för en tjock grillad i bröd och för efterrätter, och lakritsbåtar tycker jag är himmelskt gott.
Han försöker dock inte äta så sent på kvällen, då det oftast blir en knäckemacka och ett äpple.
- När vi är på turné stannar vi på ställen där det är mycket lastbilar. Då vet vi att de har bra mat. Man har ju hittat sina favoritställen genom åren.

”Jag kommer hålla på så länge som jag har hälsan med mig”
Turnélivet runt om i världen är inte bara en dans på rosor. I och med att Olle har diabetes så måste han hålla sina mattider. Med sena kvällar och oregelbundna mattider är det lätt att hans blodsocker blir ostabilt.
- Jag kan vara lite orolig för mitt blodsocker när jag stått på scenen och svettats, och har jobbat hårt. Jag kan då ta ett glas apelsinjuice för att få upp blodsockret, nämner Olle.
Just nu är de ute på vägarna igen och kommer att vara på turné runt om i Sverige till och med april.
När jag frågar honom hur länge han ska hålla på så svarar han ”det är ett jäkla gift, det är det enda jag kan. Jag kommer att hålla på så länge jag har hälsan med mig och så länge som jag gör det bra. Det är ju en gåva som jag fått”.
- När man är ute på dans så är det inte lika viktigt hur man framför låtarna men på konserterna får man vara på tå, då får man skärpa till sig ytterligare. Trycket kan vara påfrestande men samtidigt så inspirerande.
Under åren har Olle sett många artister som det har gått snett för där bland annat alkohol har tagit överhanden.
- Jag slutade dricka sprit för 20 år sedan, men tar en gin & tonic någon gång på sommaren. Jag vill aldrig bli onykter och vakna bakfull. Det är positivt och känns väldigt bra för mig. Jag kan tycka att det är gott med en kall alkoholfri öl. Jag har sett så många kollegor i branschen som har supit ner sig. Jag har aldrig provat kokain, skulle jag göra det så skulle jag bli fast direkt.

Medverkade i ”Så mycket bättre”
Lasse Stefanz har verkligen präntat in sitt namn i svenska hjärtan med ett flertal dansvänliga hits samt guld- och platinaplattor. Förutom Melodifestivalen, Bingolotto, Allsång på Skansen, Svensktoppen, så har Olle även medverkat i ”Så mycket bättre” där han bland annat gjorde en fantastisk fin tolkning av Anna Ternheims ”Minns det som igår”. Med hans varma personlighet och utstrålning tillförde han värme och kärlek till programmet.
- Men det var jäkligt jobbigt men samtidigt jäkligt roligt. Klockan 06.30-07.00 väckte de oss, då vi skulle sminkas och filmas. Och så skulle vi sjunga och sedan var det middag och sen skulle vi sjunga igen, påpekar Olle.
Med sång och aktiviteter hela dagarna var de inte i säng förrän vid 02.00, vilket var mycket påfrestande.
- Men samtidigt var det inspirerande och jag sa till mig själv ”var dig själv så blir det bra” och försökte ha fötterna på jorden. Min mamma sa ”se aldrig ner på folk”, vi är ju alla människor. Jag har respekt för folk och fick respekt för de unga under inspelningen. Jag gillade Kim och Sonny och skulle gärna sitta uppe en natt med Albin, som var jäkligt intressant.
För att balansera turnélivet bor han på en hästgård, mitt i skogen, utanför Kristianstad.
- Lugnet lägger sig direkt när jag kör av vägen till gården. Det är så skönt att komma ut på landet och lyssna på tystnaden och fåglarna.
På hästgården bor förutom hans fru, deras fyra hästar, en labrador, fyra katter och två papegojor. Där hans fru tar hand om hästarna.
- Det är så skönt att omge sig med djur. Men jag är lite rädd för hästarna. Min dotter och fru rider, det ser så skönt avkopplande ut. Men innan jag lägger mig i träfracken ska jag lära mig att rida.
- Jag tror på karma. Man ska var snäll mot djur och vi ska vara rädd om varandra. Om du gör något gott för djur och människor så får du något gott tillbaka.

Sven-Erik Magnusson, hans största idol
Egentligen skulle Olle inte ha sjungit och stått på scenen om man ska utgå från hans betyg i musik i skolan.
- Jag gick åtta år i skolan och fick underkänt i musik i sju år. Jag skulle sjunga en psalm, men kunde inte, så då fick jag streck. Jag brukar säga att min far var sträng och min mor var en harpa, meddelar Olle.
Olle tror att musiken ändå fanns där då hans mamma var ute och dansade tre gånger i veckan när hon var gravid. Han tror att det var därifrån som han fick sitt musikaliska ifrån.
- Men skulle min mor sagt till mig att jag skulle börja sjunga, så hade jag inte tagit en ton. Jag har gett min röst vidare till mina barn som sjunger väldigt bra, men de vill inte.
På grund av att Olle började sin musikkarriär som tolvåring har han förlorat mycket under uppväxtåren.
- Jag har fått försakat kompisar under många unga år, men samtidigt har jag fått så mycket till mig själv ändå. Det har varit en resa genom hela livet.
Under Olles musikkarriär har han haft flera idoler som han har sett upp till.
- Sven-Erik Magnusson var min största idol. Hans ”Säg inte nej, säg kanske” var min första låt som jag uppträdde med vid en audition 1967.
Och med den blev han antagen i dåvarande Lasse Stefans, som både trummis och sångare. En saga som blev verklighet med stora framgångar under deras dryga 50 år som dansband.
Framgångarna har varit många genom åren där Lasse Stefanz har blivit framröstade till Sveriges populäraste dansband i Riksradion samt av läsare ibland annat Hänt i veckan och i Aftonbladet.
När han var med i "Allsång på Skansen” tittade han sig i spegeln och frågade sig själv ”varför gör jag det här?”
- Men man är så fokuserad och känner sig jäkligt nöjd när man stiger av scenen.
Under åren har han fått några egna favoriter av deras låtar som han aldrig blir trött på att sjunga.
- Jag tröttnar aldrig på ”De sista ljuva åren”, ”Vid en liten fiskhamn” och ”Ensam i ett regn”. Det finns vissa låtar som aldrig dör. Och jag har redan bestämt att jag ska ha ”Mull of Kintyre” med Paul McCartney and Wings på min begravning, avslutar Olle.
Men det dröjer förhoppningsvis ett tag, så att vi kan få fortsätta att få lyssna på Olles underbara röst och njuta av Lasse Stefanz musik ett tag till.

Text: Ann Fogelberg
Foto: Johan Carlén