Sara Mobäck delar med sig av sina erfarenheter till andra typ 1 diabetiker

Sara Mobäck, 30 år, har levt med typ 1-diabetes i mer än halva sitt liv. Att hon hade diabetes uppdagades när några tjejer i klassen skulle göra ett blodsockertest.
- Tjejerna i min klass skulle ta provet, men jag vägrade, för jag kände på mig att något inte stämde berättar Sara.

I och med att Sara blev väldigt smal och drack mer vätska än de andra, anade mamman till en klasskompis med diabetes oråd och sa att Sara troligen hade diabetes. Saras föräldrar tog henne då till sjukhuset där det blev klart att hon hade typ 1-diabetes. I skolan har det trots allt gått bra för Sara.
- Helt plötsligt blev jag den coola i klassen och alla var nyfikna när jag skulle ta en spruta och samlades runt mig och sa ”Nu ska vi äntligen få se när Sara ska ta en spruta”. Den känslan önskar jag att alla skulle kunna få uppleva, fortsätter hon.
Även när hon pluggade i Los Angeles i USA under ett år gick allt bra.

Sara har mestadels tagit sitt insulin via injektioner, vilket har känts bra för henne, men har även haft pump under en kortare period. I dag använder hon Dexcom G6, där hennes sensor är kopplad till hennes mobiltelefon som pratar med sensorn vilket innebär att hon har full koll och kan följa sitt blodsockervärde. Hennes mobiltelefon larmar också vid för högt eller för lågt blodsocker.
- Det är ju så individuellt med diabetes, även när det gäller vilket hjälpmedel som funkar bäst för just dig.

Anorexi Nervosa
Kost har alltid varit viktigt och hemma lagades det bra mat från grunden. Några år efter att Sara hade flyttat hemifrån började Sara av någon anledning att mixtra med maten. Hon undvek allt socker och det mesta av kalorier samtidigt som hon motionerade allt mera. Vikten rasade. Efter en julfest, någon vecka innan jul förstod hon att något inte stämde.
- Hela kroppen hade svullnat upp troligen på grund av näringsbrist och stress-relaterade faktorer. Jag vågade inte höra av mig till någon, men visste samtidigt att jag var tvungen att få hjälp.

Efter helgen sa Sara upp sig utan att ha någon plan för framtiden. På vägen hem tappade hon orienteringen och visste inte var hon var eller hur hon skulle hitta hem. Det blev startskottet som gjorde att hon tog tag i sin situation. Kombinationen av stress, för mycket jobb och för lite näring visade sig tydligt. Sara tog kontakt med en ätstörningsklinik, där insikten om att hon hade en ätstörning blev tydlig vid första mötet med en terapeut. Sara blev sjukskriven i sex månader på en dagenhet där hon var inlagd var tredje vecka.
- Jag kände att jag behövde hjälp för att få tillbaka mitt liv.
Under denna tid genomgick hon ett behandlingsprogram. Efter ett halvår var hon frisk nog att börja jobba och fick jobbet som hon i dag har sedan två år tillbaka.

- Det kan finnas svårigheter när man är diabetiker och har/haft/anorexi att veta var gränsen går till att vara frisk? Mat är en central faktor i livet och det är svårt att bara släppa alla ibland jobbiga mattankar, vad maten innehåller, hur många kolhydrater, fett etc. Men det går att hantera mat på ett hälsosamt sätt. Jag anser att jag nu är så pass frisk att jag kan göra val i livet som är utifrån vad jag vill, inte vad ätstörningstankarna vill. Jag har lärt mig att lyssna på min kropp och dess signaler. Detta har medfört att jag kan äta det mesta. Jag har också insett att jag inte ska göra val av mat utifrån vad mitt blodsocker ligger på utan balanserar det med rätt mängd insulin.
Sara har i dag en balanserad syn på mat. Mat får inte bli ett hinder att tacka ja till olika sociala aktiviteter.

Blogg och Instagram-konto
Sara startade sina sociala kanaler för att visa att ingenting är omöjligt trots kronisk sjukdom.
- Det handlar mycket om att lära känna sig själv, skapa sina egna rutiner för att få en vardag som fungerar bra tillsammans med sjukdomen. Men trots att vi som har typ 1 diabetes har samma diagnos är det otroligt individuellt vad som är bäst för den enskilda individen. Den mentala inställningen betyder otroligt mycket. Hur du tänker är så viktigt. Vad ska jag tänka för att få en så bra dag som möjligt? Vad har jag att se fram emot? Kan jag vara glad för någonting litet? Det handlar om att inte fokusera på sådant som inte går att påverka.

Sara menar också att det ibland kan vara svårt med balansen i livet med diabetes.
- Men det är du själv som bestämmer över din kropp och ditt liv och det är ok att ligga i soffan och tycka synd om dig själv ibland och det är okej gråta. Bara du mår bra av det. Lita och tro på dig själv. Det är inte kul att ha diabetes, men gör det bästa av det. Då känns hindren färre och lättare att övervinna. Livet pågår här och nu och fokusera på det du mår bra av, avslutar Sara.

Saras tips till föräldrar med barn som har diabetes:
- Jag tror att det är viktigt att fokusera på livet vid sidan om diabetes. Till exempel att ibland fråga om ”Var lunchen god i dag?” istället för ”Hur har ditt blodsocker varit i dag?”

Läs mer om Sara HÄR
Följ Sara på Instagram: saramoback

Text: Ann Fogelberg
Foto: Privat