Sara simmar vidare trots sin typ 1-diabetes – ”Allt går bara man vill”

När Sara var elva år och började dricka och kissa mycket, inte hade någon aptit samt blev lätt irriterad förstod hennes mamma, som jobbar inom sjukvården, att något inte var som det skulle.
- Vi åkte till hennes kontor vid ambulansen i Falun där det visade sig att jag hade 30 i blodsockervärde. Så det blev akut in på sjukhuset, säger Sara.

Simmerskan Sara Strömsöe, 17 år, fick som elva-åring diagnosen typ 1-diabetes och blev inlagd på sjukhuset i Falun.
- I början kollade de om jag hade något surt i blodet innan jag fick äta något. Men jag hade inte surt blod i alla fall, fortsätter Sara.
På sjukhuset fick hon lära sig ta sina sprutor och fick träffa läkare som på enkelt sätt förklarade vad diabetes var.
- Jag kommer ihåg att det var mysigt att vara där och alla var så snälla, så att jag ville inte åka hem.
Men efter fem dagar fick hon åka hem med sprutor och insulin.
- I början kollade jag blodsockret i fingret ett flertal gånger under dagen och även innan jag skulle äta.
Och på nätterna höll hennes föräldrar koll på Saras blodsockervärde. Men efter ett tag fick hon en Libre, vilket underlättade för henne.
- Jag ville inte ha pump först för jag tyckte det var jobbigt att ha grejer på kroppen, men efter ett år bytte jag till Omnipod och Dexcom, vilket var bra i och med att jag tränar mycket. För cirka tre och ett halvt år sedan fick jag Medtronic 670 med tillhörande sensor, som för det mesta fungerar bra. Jag har försökt få prova en pump med fler funktioner, i och med att den har olika lägen i pumpen så att man slipper att byta inställningar hela tiden. Det skulle underlätta vid bland annat i tävlingssammanhang då behöver man olika mängder där. Och när man är sjuk behöver man lite mer och vid träningar behöver man ju lite mindre.

Lovande simmerska med flertalet medaljer
Sara tränade både simning och friidrott innan hon föll för simningen och började träna på riktigt fyra gånger i veckan när hon var tretton år. I augusti flyttade hon till Jönköping och tävlar i dag för Gävle.
- Jag har lagt ut mina studier på fyra år och har många håltimmar då jag kan träna. Så jag får in mina nio simpass och två gympass varje vecka, förklarar Sara.
Hon har tävlat Sum-Sim (Svenska ungdomsmästerskapen i Simning) på Ungdoms SM och landslagsuppdrag som NUM (Nordiska Ungdomsmästerskapen) och NM (Nordiska Mästerskapen) för både juniorer och seniorer.
- I vintras tog jag några medaljer tillsammans med laget under NM och på Sum-Sim blev det några individuella guld, silver och brons. Jag gillar bäst sprintdistanserna med frisim på 50, 100 och 200 meter.
Hon har även tävlat utomlands som NM i Norge och NUM (Nordiska Ungdomsmästerskapen) i Litauen. Och i vinter blir det JSM och GP (Grand Prix).
Hon medger att det är lite trixigt med att ha diabetes under träningar och tävlingar.
- Det går inte av sig själv, man måste ha lite trix och så. På träningar fyller jag på med saft under passen, för att inte bli för låg. Jag simmar inte med pumpen, i och med att det är opraktiskt. Så när jag tränar två timmar kollar jag av efter en timme och fyller på det jag har missat under den första timmen. Ligger det bra brukar jag ta hälften av det som jag har missat. Jag äter efter att jag har simmat för jag vill ju inte bli för låg under träningarna. Under tävlingar tar jag oftast en fjärdedel insulin, men på grund av adrenalinet, sticker blodsockervärdet ändå upp, det går inte direkt att undvika. Ibland fungerar det bra och ibland funkar det inte alls bra.

Nässpray med glukagon
I dag delar Sara lägenhet med några andra tjejer och killar i Jönköping, varav den enas mamma har diabetes. Så hennes lägenhetskompis är införstådd om vad hon ska göra om Sara blir för låg. Vilket känns tryggt och bra för henne.
- Jag har en nässpray som sprutar in glukagon, lite enklare än att ge en spruta, vilket kan vara lättare för andra att använda, om det händer mig något, berättar Sara.
När det gäller kosten så utesluter hon inget, utan äter det mesta.
- Jag undviker dock att dricka drycker med socker i när jag tar insulin. Och mat behöver jag ju för att orka simma. Det är bra att fylla på med mat innan man ska träna. Då har man reserv som man kan leva på under träningen.
Sara är en av Sveriges bästa simmerska i sin ålder och ser inga hinder i att hon har diabetes.
- Det går om man vill, det krävs bara noggrann planering, men det går, avslutar Sara.

Tips till andra med typ 1-diabetes som tränar på elitnivå
- Om man vill går det alltid att lösa.
- Kolla runt med andra som tränare och träningskompisar om någon har diabetes.
- Var inte rädd att fråga om hjälp.
- Prova själv, det går om man vill.
- Dela tips med andra.

Text: Ann Fogelberg
Foto: Susanna Källquist