Sören gick bort i sviterna av sin diabetes

- Jag lärde mig direkt att se när han fick en känning. Det som var mest jobbigt var när han var på sitt arbete och skulle få en känning, fortsätter Sigrid. 

Men oftast skötte Sören sin diabetes själv. Han ville bara att Sigrid skulle ta hans kvällssprutor. Sjukdomen var inget hinder för Sören. 

- Han sa alltid ”Jag är som en vanlig person, jag behöver bara ta sprutor och äta på bestämda tider.” 

- Gällande att han var diabetiker brukade han säga ”Vad ska man göra, det är bara att leva ett bra liv”. Trots hjärtinfarkt och dialys på njurarna gav han aldrig upp. Det sägs att man inte får mer på sina axlar än man orkar bära. Men ibland undrade jag. 
 
Typ 1-diabetes vid tre års ålder
Sören fick sin diagnos typ 1-diabetes i samband med att han fick påssjuka vid tre års ålder. På den tiden var det inte så moderna hjälpmedel eller sprutor som det är i dag. Sigrid berättar att när han var liten, så sprang han ofta och gömde sig under sängen när hans mamma skulle ta sprutor på honom. Men han såg ändå till att ta sina sprutor genom åren. Ett tag hade han pump, men när den slutade att fungera och han var tvungen att åka ambulans in till sjukhus, så tog han bort den.  

- Han var då medvetslös när han kom till sjukhuset, men de kunde i alla fall rädda livet på honom då, förklarar Sigrid. 

Sörens mamma blev blind av sin diabetes och själv fick han njurskador, gikt och synrubbningar. Trots det så jobbade Sören på genom åren tills att han blev 43 år då han gick bort. Han vägde då endast 35 kilo. 

- Livet är inte bara ett rakt spår.  

Sigrid själv fick diagnosen typ 2-diabetes för cirka fem år sedan. Då vägde hon 75 mot 52 i dag. Så under två års tid åt hon Metformin. Men i dag är hon medicinfri. Hon är dock noga med sin hälsa och går på kontroll en gång om året. 
 
Noga med maten
Sören stod oftast för matlagningen och var noga med vad de skulle äta. 

- Han var så noga med maten. Det var hans mamma som hade lärt honom laga mat i och med att hon också var diabetiker, där det blev mycket kött, potatis och grönsaker, berättar Sigrid. 

I och med Sören var duktig att laga mat och veta vad som var bra för honom lärde sig även Sigrid att äta rätt kost och poängterar vikten av att äta riktig och bra mat.

- När Sören levde blev det mycket gratänger och omeletter och han drack aldrig läsk. Själv försöker jag undvika det som är fett och sött. 

Stöd av nära och kära
Sigrid har genom sorgen av sin mans bortgång fått mycket stöd av sina nära och kära och har fin kontakt med sina fyra barn, fem barnbarn och två barnbarnsbarn. 

- Hade jag inte haft mina barn, barnbarn och barnbarnsbarn så hade jag inte levt i dag. 

Sigrid har genom åren följt många till graven och lärt sig att ta hand om sig själv. 

- När jag träffade Sören så hade jag ingen erfarenhet av en människa som var sjuk.  Han var en person som ställde upp för sina medmänniskor och var mycket snäll och omtänksam. Han lärde mig väldigt mycket och jag saknar honom så oerhört. Det som han gjorde under sin livstid kommer jag att minnas för evigt. Man väljer inte livet, men man väljer vad man vill göra av det, avslutar Sigrid. 
 
Text: Ann Fogelberg 
Foto: privat