Stigbjörns resa med typ 1-diabetes

Stigbjörn har levt med typ 1-diabetes i över 50 år, och hans historia är en påminnelse om styrkan och motståndskraften hos dem som lever med denna sjukdom.
- Jag var 22 år och pluggade på KTH, var trött och trodde att det berodde på att jag pluggade mycket, säger Stigbjörn.
Vilket visade sig vara typ 1-diabetes.

När Stigbjörn Bergstrand var 22 år, var trött, drack och kissade mycket, misstänkte hans pappa, som var läkare, att det kunde vara diabetes.
- Pappa tog med sig stickor hem från sin praktik och kunde konstatera att jag hade mellan 15-20 i blodsockervärde, fortsätter Stigbjörn.
Stigbjörn blev då inlagd på Huddinge sjukhus i några dagar och fick börja att ta, Daonil, en blodsockersänkande tablett som skulle öka den egna insulinproduktionen, men efter cirka fem månader fick han börja att ta sprutor istället.
- Jag började att ta sprutor en gång om dagen och fick min första pump för cirka 25 år sedan.
Under en månads tid fick han prova en ny pump, då han vid ett tillfälle vaknade på motorvägen i sin bil, av poliser som krossade hans bilruta och ambulans som tog honom till Huddinge sjukhus. Och vid ett annat tillfälle, då han satt på tåget, när han skulle hålla ett föredrag på Chalmers, vaknade han istället upp på Alingsås sjukhus. Sammanlagt har det under åren blivit ambulans till sjukhus cirka fem gånger.
Sedan fyra år tillbaka har han nu en Ypsomed CamAPS FX-pump, med gas och broms, som fungerar bra.
- Det vore skönt att slippa slang. Men min diabetessköterska tycker att jag ska fortsätta med min CamAPS FX.



Ändrade sin kost efter sin diagnos
När Stigbjörn fick sin diagnos ändrade han sin kost.
- Prinsesstårtor, bakverk och punsch var inte längre aktuellt. Jag äter i dag som folk borde göra, förklarar Stigbjörn.
Men han har alltid med sig coca-cola eller juice ifall han skulle få för lågt blodsockervärde.
- Man kan ju leva som en vanlig människa, men inte utsätta sig för risker.
Under dagarna som pensionär är han väldigt aktiv. Går dagliga promenader med hunden, åker skidor och spelar golf.
- Innan jag fick min pump så gick jag Haute Route, den klassiska höga vägen mellan Chamonix och Zermatt, en väg över storslagna pass och glaciärer på närmare 140 kilometer, och det fungerade. Det går att leva med diabetes i stort sett som vanligt.
Under åren har han vid två tillfällen fått olika cancerdiagnoser som har behandlats.
- Fast de har ingen koppling till min diabetes.
I dag har han en bra diabetessköterska på Danderyds sjukhus, som han besöker två gånger om året och går på fotvård och ögonbottenfotografering.
- De är lite förvånade att jag än så länge inte har fått några komplikationer. Vilket känns skönt.
Hans fru konstaterade för många år sedan att med typ 1-diabetes lever man bara till man är 65 år.
- Fast i dag lever många lika länge som alla andra. Jag är 73 i dag och mår bra.

Text: Ann Fogelberg
Foto: Privat