Tintin om verkligheten och uppväxten med typ 1-diabetes

När Tintin var sex år gammal och sett fram emot att åka till badhuset och bada och därefter äta lunch på Mc Donalds, tog det en annan vändning.
- Tidigare den morgonen misstänkte mina föräldrar att det var något som inte stod riktigt rätt till. Vi kom aldrig till badhuset, och det blev aldrig någon lyxlunch. I stället blev det en vecka på sjukhuset.

Eftermiddagen i november 2005 blev inte som Tintin Forssberg tänkt.
- Jag vaknade på morgonen, gick på toa och kissade samt svepte ett glas vatten. Min mamma, som är sjuksköterska, misstänkte då att det kunde vara typ 1-diabetes, fortsätter Tintin.
Samma morgon hade han sett fram emot att åka till badhuset och därefter äta på Mc Donalds. Det blev istället en tur till Helsingborgs sjukhus för att få beskedet att han hade typ 1-diabetes.
- Jag var helt förtvivlad för att jag inte fick åka till badhuset, och inte heller äta lyxlunch på Mc Donalds.
Med diagnosen typ 1-diabetes fick han börja med sprutor direkt.
- Jag kom ihåg att jag frågade mamma om jag någonsin skulle få äta glass igen.
Vilket var hans största oro just då.
- Jag förstod ändå allvaret med sjukdomen och att göra som man blev tillsagd.
Från början tog han sina sprutor och har under åren varit väldigt självständig med sjukdomen. Efter cirka tio år fick han sin första insulinpump.
- Den förändringen var bara positiv. Jag är väldigt nöjd med min Omnipod, som är trådlös, som jag styr med en mobilliknande enhet.

Har varit mycket själv i sin sjukdom
I skolan erbjöds han inte någon resurs förrän efter några år.
- När jag fick erbjudandet var jag inte i behov av det, utan klarade mig själv, men var väldigt ensam med sjukdomen, berättar Tintin.
Förutom att läraren hade en timer på mobilen som sa till när han skulle kolla sitt blodsocker och försäkrade sig om att han alltid hade med sig något extra att äta om det skulle behövas.
- När jag började på högstadiet blev det lite annorlunda. Då vi hade egna skåp, vilket krävde mer ansvar av mig. Med olika klassrum och olika lärare, där lärarna inte hade något samarbete, fick jag klara mig helt själv. Men jag hade en fantastisk mentor, med mentrostid varje morgon. Vilket kändes bra.
- Jag har aldrig skämts för att jag var sjuk och annorlundaa Men jag har tyckt att det har varit jobbigt att ta mina sprutor framför folk, så jag kröp nästan in i mitt skåp när jag skulle ta mina sprutor, för jag ville inte sticka ut.
I slutet av åttan gick det lättare, och i gymnasiet fanns det en till i klassen som hade diabetes.
- Jag hade varit helt själv med sjukdomen innan, men nu var det en trygghet när en till i klassen hade diabetes.
Under hans tid med diabetes har det varit flera situationer då han har fått för lågt blodsocker.
- Det var bland annat på en rast i mellanstadiet, då jag var tvungen att sätta mig ner, och blev därefter liggande, då jag fick för lågt värde. En kompis tog mig då under armarna och ropade på en lärare så att jag fick i mig frukt.
Han berättar också att det har varit lite stökigt när han har varit ute och festat och druckit alkohol.
- Jag har ibland druckit lite för mycket och inte alltid haft koll på läget. Jag tänker oftast på vad jag dricker, där öl är lättare för att hålla koll på blodsockret, och försöker undvika sprit. Mina kompisar har alltid funnits där och min syster, som har haft koll på mig och hjälpt mig om något har gått snett.

Testade LCHF
När Tintin fick sin diagnos blev det en kris för hans föräldrar. Första året som diabetiker ville hans föräldrar att han skulle äta enligt LCHF.
- De ville testa det i ett år, och ville inte titta tillbaka utan att ha testat det, för min skull. Så jag hade ett kolhydratsfritt år med min pappa. Men sjukhuset var inte riktigt med på de villkoren och sa ifrån sig ansvaret, förklarar Tintin.
Efter ett år började han äta som vanligt igen.
- Jag har inte stirrat mig blint på mitt blodsockervärde, men har lättare att klara av ett lågt blodsockervärde. Jag kan äta vad som helst och har inga fasta tider. Jag vill bara leva ett bra liv och må bra. Antingen blir jag insulinkänslig eller raka motsatsen. Och jag har larm på min Libre om mitt blodsocker går under 4,8 eller över 10.
I och med att Tintin spelar mycket fotboll, så har hans pump underlättat för honom.
Under hans träningar två gånger i veckan plus en match, är hans blodsockervärde ok.
- Mitt blodsocker är svårare att hantera när jag inte tränar. Så jag brukar lägga mig lite högre medvetet innan träning och match och doserar lite insulin och sänker basalprogrammet med 50 % samt har koncentrerad saft med mig i fall det skulle behövas.
- Jag har rätt så bra koll och känner oftast när jag blir för hög eller för låg.
I februari flyttade han, tillsammans med sin flickvän, som också har diabetes, till Helsingborg.
- Så vi är varma i det hela, efter ett halvår tillsammans i Florens. Vi stöttar varandra i vår sjukdom.

I skuggan av verkligheten, att leva med diabetes
Efter studenten tog Tintin ett sista sommarlov då han inte kände för att plugga vidare.
- Jag fick ett fabriksjobb, men tyckte inte att det var så jättekul, men samtidigt fick jag möjligheten att lyssna på podcast och ljudböcker under den tiden. På en av poddarna hade en annan diabetiker inte samma syn på diabetes som jag. Så jag började skriva ner unika situationer och saker som stack ut. En vanlig torsdag, hur hanterar man ett liv med diabetes och hur kan man leva ett liv med diabetes på ett sätt som man mår bra av? Det blev många anteckningar, som jag sedan satte ihop till ett manus, där jag jobbade med en redaktör och en korrekturläsare, berättar Tintin.
År 2022 skickade han in sitt manus till olika förlag, och i början av året blev boken, ”I skuggan av verkligen, att leva med diabetes” utgiven.


- Jag har nu fått mer inblick hur det är att ha diabetes och har bara fått positiv feedback på boken. Boken är inte tänkt som en faktabok eller en bok om hur man ska leva sitt liv som diabetiker. Det är en självbiografi, där jag berättar om min resa, om olika händelser som har påverkat mig positivt och även negativt. Bland annat hur det har varit för min familj med min sjukdom och utifrån deras synvinkel. Där den största anledningen är för att det finns så lite information om människor som lever med diabetes.
I dag är Tintin 25 år där hans diabetes har förändrat honom som människa, vilket har gjort att han har lärt sig mycket om sjukdomen och livet.
- Ett liv med diabetes är tufft och det går sällan en dag utan strul. Men det kan faktiskt gå hur bra som helst, bara man sköter sin sjukdom och gör jobbet som krävs. Får man en sjukdom som diabetes så blir livet ett pussel. Man måste sätta ihop alla bitarna för att få livet att fungera, avslutar Tintin.

HÄR kan du beställa Tintins bok.
https://www.vistoforlag.se/bok/i-skuggan-av-verkligheten-att-leva-med-diabetes/

Text: Ann Fogelberg
Foto: Privat