Tydligt skifte för kärlsjukdomar vid diabetes

Det har skett en omfördelning av riskerna för kärlrelaterad sjukdom vid diabetes typ 1 och 2. Hjärtinfarkt och stroke har minskat rejält, medan komplikationer i mer perifera kärl ökat i relativ betydelse. Det visar studier vid Göteborgs universitet.

Att diabetes typ 1 och 2 ökar risken för hjärtinfarkt och stroke är väl känt. Tidigare forskning har också ringat in de tydligaste så kallade kardiometabola riskfaktorerna i sammanhanget, som fetma, blodfettsrubbningar och högt blodtryck.

Hur diabetes och kardiometabola riskfaktorer påverkar blodkärl utanför centrala organ som hjärta och hjärna, i mer perifera kärl, är inte lika väl studerat. Men detta görs nu i två artiklar, publicerade i The Lancet Regional Health – Europe.

Forskarna har studerat två decennier av sjukdomsutveckling för i princip alla perifera kärlsjukdomar vad gäller långsiktiga trender, kontroll av påverkbara riskfaktorer, optimala nivåer för kardiometabola riskfaktorer, och relativ betydelse för utvalda riskfaktorer.

Minskade komplikationer över tid
I studierna ingår uppgifter om 34 263 individer med typ 1-diabetes och 655 250 med typ 2-diabetes från Nationella diabetesregistret åren 2001–2020. Som jämförelse har registeruppgifter om 2 676 227 personer utan diabetes ur den allmänna befolkningen inkluderats.

Utifrån ett hundratal statistiska analyser undersöks olika komplikationer i blodkärl utanför centrala organ: åderförkalkning i halskärl och liknande, bråck på kroppspulsådern, bristning i kroppspulsåderns innersta vägg, åderförkalkning i bukaorta och perifera blodkärl i ben, samt småkärlssjukdom i fötter.

Dessa komplikationer vid diabetes typ 1 och 2 har, med några undantag, minskat över tid. Relativt sett har det dock skett en gradvis riskförskjutning från kärlrelaterade sjukdomar i centrala organ, exempelvis hjärtinfarkt och stroke, till komplikationer i just perifera kärl.

Vinster med tuffare kontroller
Resultaten påvisar stor potential vad gäller påverkbara riskfaktorer vid typ 1-diabetes. Med tuffare kontroller av långtidsblodsocker och blodets övertryck kan risken för flera komplikationer i perifera kärl sänkas med 30-50 procent. Det gäller komplikationer i halskärl, åderförkalkning i bukaorta och perifera kärl i ben samt småkärlssjukdom i fötter.

Personer med typ 1-diabetes har dock ytterst lite att vinna på en sänkning av dagens riktvärden för kardiometabola riskfaktorer såsom BMI, nivåer av kolesterol och triglycerider, eller förbättrad njurfunktion. 

För typ 2-diabetes visar analyserna att det som kallas dåligt kolesterol har stor betydelse för åderförkalkning i halskärl, och att lägre nivåer av triglycerider kraftigt minskar risken för perifer kärlsjukdom. Att ligga över dagens riktvärde för triglycerider, i stället för att ligga på riktvärdet, innebär dock ingen förhöjd risk.

Långtidsblodsocker avgörande
Vid både typ 1- och typ 2-diabetes framstår långtidsblodsocker som den absolut viktigaste markören för kärlsjukdom i perifera kärl, vilket skiljer sig tydligt från centrala kärlsjukdomar. Samtidigt verkar ett förhöjt långtidsblodsocker armera stora kroppspulsådern och signifikant minska risken för bråck och bristning i kärlets innervägg. Studierna belyser de olikheter som långtidsblodsocker utövar i kroppen alla blodkärl, och viktiga skillnader mellan centrala och perifera kärl.

Aidin Rawshani är forskare på avdelningen för molekylär och klinisk medicin på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, ST-läkare i kardiologi och internmedicin på Sahlgrenska Universitetssjukhuset Östra, och ansvarig för studierna:
– Våra resultat belyser potentialen för ännu större riskminskning av framtida händelser genom att upprätthålla lägre nivåer av kardiometabola riskfaktorer, framför allt tidig och intensiv kontroll av långtidsblodsocker. Dessutom observerade vi att den relativa betydelsen för dessa riskfaktorer skiljer sig mellan de centrala och perifera kärlen, vilket avslöjar skillnader i biologiska effekter som kardiometabola riskfaktorer utövar i olika delar av kärlträdet. Långtidsblodsocker spelar en mycket mer betydande roll för sjukdomsutveckling i perifera kärl, säger han.

Studie: Non-coronary peripheral arterial complications in people with type 2 diabetes: a Swedish retrospective cohort study (mars 2024)

Studie: Non-coronary arterial outcomes in people with type 1 diabetes mellitus: a Swedish retrospective cohort study (februari 2024)

Sjukdomsutveckling 2001-2020 (antal fall per 100 000 personer och år)

Kraftig minskning av åderförkalkning i halskärl och liknande vid typ 1-diabetes, från 296 fall till 84. Motsvarande vid typ 2-diabetes är en minskning från 170 till 84.

Lätt ökning av pulsåderbråck vid typ-2 diabetes, större ökning vid typ 1-diabetes, från 40 till 69 fall, parallellt med stor nedgång hos kontrollerpersoner utan diabetes.

Kraftig minskning av åderförkalkning i bukaorta och perifera blodkärl i ben, från 723 till 311 fall vid typ 1-diabetes, från 338 till 190 fall vid typ 2-diabetes.

Kraftig minskning (den största) av småkärlssjuka i ben vid typ 1-diabetes, från 814 till 77 fall. Blygsammare minskning vid typ 2-diabetes, från 309 till 226 fall.

Hantering av riskfaktorer (blodfetter, blodsocker, blodtryck, njurfunktion, livsstil) för komplikationer i perifera kärl

Risken för kärlsjukdom i halskärl och ben vid typ 1-diabetes kan i princip elimineras med optimal kontroll av riskfaktorerna. Med två riskfaktorer utanför terapeutiska målvärden ökar risken fyrfaldigt (401 procent) och med fem riskfaktorer närmare tjugofaldigt (1 913 procent) jämfört med kontroller utan diabetes.

Risken för småkärlssjukdom i fötter vid typ 1-diabetes kan inte elimineras genom kontroll av riskfaktorer, samtliga har mellan 500 och 2 944 procent ökad risk jämfört med kontroller utan diabetes.

Vid typ 2-diabetes och optimal riskkontroll noterades en 16-procentig överrisk för åderförkalkning i bukaorta och perifera kärl i benen. Med två eller flera riskfaktorer i obalans var risken 75 till 616 procent högre än för kontroller utan diabetes.

Risk för aortakomplikationer var lägre vid både typ 1- och typ 2-diabetes, jämfört med kontroller.

Källa: Pressmeddelande Göteborgs universitet
Foto: Pixabay