Publicerat 5 augusti 2022

Barn med typ 1-diabetes och deras närmaste familjemedlemmar löper högre risk att drabbas av psykisk ohälsa jämfört med dem utan sjukdomen, enligt en stor studie av forskare vid Karolinska Institutet som publicerats i tidskriften Diabetes Care. Fynden understryker behovet av psykologisk rådgivning för barn och familjer i diabetesvården.

Forskning visar att barn och ungdomar med typ 1-diabetes har ökad risk för psykiska problem som depression, ångest och stressrelaterade besvär och att dessa samsjukligheter kan stå i vägen för optimal vård.

Nuvarande riktlinjer från International Society for Pediatric and Adolescent Diabetes (ISPAD) rekommenderar screening för psykisk ohälsa hos barn med typ 1-diabetes. Men behoven hos familjemedlemmar, som också löper högre risk för psykiska problem, har inte fått lika mycket uppmärksamhet. Orsakerna till sambandet mellan psykisk ohälsa i familjen och typ 1-diabetes är inte heller klarlagda.

– Många inom diabetesvården antar intuitivt att diabetes hos barnet påverkar den psykiska hälsan negativt hos både patienten och familjemedlemmarna. Men vi tror inte att svaret är så enkelt. Vår studie indikerar att det också kan finnas en genetisk komponent bakom detta samband, säger Agnieszka Butwicka, forskarassistent vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik på Karolinska Institutet och studiens seniora författare.

Nära dubblerad risk för depression
I studien jämfördes registerdata från drygt 3,5 miljoner människor födda i Sverige mellan 1973 och 2007 med deras biologiska föräldrar, hel- och halvsyskon och kusiner. Fler än 20 000 var diagnostiserade med typ 1-diabetes som debuterat i barndomen.

Dessa personer hade i genomsnitt en nästan dubblerad risk för depression och runt 1,6 gånger högre risk för ångest och stressrelaterade besvär än dem utan sjukdomen. Deras föräldrar och helsyskon hade också en något förhöjd risk för ångest och stressrelaterade besvär, dock till en lägre grad, medan deras halvsyskon och kusiner hade ingen eller enbart marginellt ökad risk för vissa av de psykiska besvären.
– Dessa resultat är av hög klinisk relevans eftersom de innebär att terapeutisk behandling och andra insatser också bör involvera nära familjemedlemmar, inte bara patienterna, säger Agnieszka Butwicka.

Barn och föräldrar och helsyskon delar fler gener (runt 50 procent) än halvsyskon (runt 25 procent) och kusiner (mindre än 12,5 procent). Givet att sambanden var starkare för föräldrar-barn och helsyskon tyder resultaten i studien på att gener kan vara en bidragande faktor till psykisk ohälsa vid typ 1-diabetes, enligt forskarna. De noterar dock att de enbart kan spekulera i vad som orsakar sambanden givet studiens observationella design.
– Fler studier behövs för att förstå hur gener och miljö bidrar till att driva psykisk ohälsa vid typ 1-diabetes, säger Shengxin Liu, doktorand vid Karolinska Institutet och studiens korresponderande författare.

Forskningen har finansierats av Vetenskapsrådet, Strategiska forskningsområdet neurovetenskap (StratNeuro) vid Karolinska Institutet, Stiftelsen Drottning Silvias Jubileumsfond, Region Stockholm, EU:s Horizon 2020 forsknings- och innovationsprogram under ett Marie Sklodowska-Curie anslag. Vissa av studieförfattarna har rapporterat att de tagit emot finansiering och ersättning för föredrag av privata bolag utanför det aktuella arbetet. En av författarna är anställd på Johnson & Johnson.

Publikation
Association and familial co-aggregation of childhood-onset type 1 diabetes with depression, anxiety, and stress-related disorders: a population-based cohort study.”  Shengxin Liu, Marica Leone, Jonas F. Ludvigsson, Paul Lichtenstein, Brian D’Onofrio, Ann-Marie Svensson, Soffia Gudbjörnsdottir, Sarah E. Bergen, Henrik Larsson, Ralf Kuja-Halkola, Agnieszka Butwicka.

Källa: Karolinska Institutet